ledare Att samhället genom digitaliseringen bryskt stänger ute mer än en miljon människor visar brist på både omsorg och respekt. Men det går att göra om och göra bättre.

Det finns två bilder av Sveriges digitala utveckling:
I den ena, överoptimistiska, beskrivs vår digitala tillvaro utan skuggor. Som exempelvis när Kjell A Nordström, ekonomie doktor på Handels, intervjuas i tidningen Chef:
»Sverige har byggt en teknologisk Ferrari«, säger han och talar entusiastiskt om ett land där »banden är breda, alla har en dator och en smartphone, både barn och äldre. Nu har Ferrarin fått sträcka ut sig och visat sig fungera väldigt väl.«

Denna överoptimistiska version omfamnas av många politiker och kommunala tjänstemän, vars planering går ut på att alla kan, vill och har råd att vara uppkopplade. Vilket fått allt fler myndigheter och kommuner att bli svårtillgängliga som fort för den som inte är tillräckligt digital. Arbetsförmedlingen och Pensionsmyndigheten är några exempel.

Villkoren för det jämlika medborgarskapet har ändrats, utan att berörda fått tycka till.

Den andra, inte lika soliga, lyfts i fyra avsnitt i Sveriges Radios P1:
Här hör vi de nedkopplade, som varken har dator, smartphone eller breda band: Unga med funktionsbegränsningar, familjer med små resurser, en stor grupp äldre. Sammantaget mer än en miljon människor som, enligt Internetstiftelsen, helt eller delvis är digitalt utestängda.
Detta utanförskap är inte en generationsfråga som kommer att växa bort, påpekar regeringens digitaliseringsråd. Det kommer alltid finnas personer som halkar efter eller tappar förmågan. Eller inte har råd.

De här radioreportagen genererar ingen twitterstorm. Däremot en enorm skörd av mejl, brev och vanliga telefonsamtal om hur livet försämras när det inte längre går att få vardagen att funka.

De bortkopplade vittnar om orättvisan i att stängas ute och inte bli bemötta med förståelse och respekt.
Maria Quensel är rullstolsburen men tvingades sälja bilen för att hon inte klarade de appar som nu krävs för parkering. För att köpa tågbiljett tar hon elmoppen till Malmö och får hjälp av personal på ett biljettkontor. I alla fall en kort tid till. SJ stänger nu även biljettkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö.
»Detta är inte ett solidariskt och jämställt samhälle«, säger hon.
Nej, att kräva smartphone av alla som vill parkera och internet för köp av tågbiljett är knappast inkluderande! Sveriges mål att bli bäst i världen på att utnyttja digitaliseringen verkar ske till priset av att alla inte får vara med.

Bara en femtedel över 65 är så kallade »silversurfare« d v s fullt ut digitala. Ändå var det med mobilt bank-id regionerna tänkte att även de äldsta skulle fixa sina vaccintider, innan reaktionerna fick dem att backa.

«Det är ett demokratiskt problem att den här stora gruppen behandlas så nonchalant«, kommenterar Dino Viscovi, som forskar om äldre och internet på Linnéuniversitetet. «Vårdportalen 1177 ska styras av vetenskapens och vårdens behov. Att då välja en teknik som tar bort var fjärde person speglar ett både aningslöst och elitistiskt tänkande.«

»Jag har alltid trott på det demokratiska samhället där politiken ska representera befolkningens flertal. Men vårt samhälle uttrycker mer ett förakt för svaghet för dem som inte är en del av det genomsnittliga samhället«, säger Nilla Bolding, tidigare lokalpolitiker för Vänsterpartiet.

Hon avgick när ordföranden i hennes nämnd nekade henne handlingarna på papper, trots hennes muskelsjukdom:

Människor som gjort sin plikt och betalat sin skatt måste nu både ha helt nya kunskaper och betala ännu mer för att få sin rätt.
»Jag har 12 000 i pension efter 40 år som sjuksköterska. Hälften tar hyran. Jag måste välja bort dator. Jag känner en stark oro för framtiden«, säger en kvinna i programmet.

Det behövs styrning och ledning för att hindra att digitaliseringen drar isär vårt samhälle, konstaterar regeringens eget digitaliseringsråd i sin rapport från 2019.

Folkhögskolekurser och satsningar som SVT:s Seniorsurfarna är välbehövliga och bra. Men betydligt mer krävs, visar reportagen i Sveriges Radio:

  • Användarvänligheten måste förbättras. Dålig design är huvudorsaken till att många med funktionsnedsättningar inte är uppkopplade.
  • Tekniken måste hålla längre än några år.
  • Systemen måste bli begripliga och informera om hur och vad som ska laddas ner och vem som kan ge hjälp.
  • Alla 290 kommuner måste erbjuda hjälp via så kallade digi-delkontor, idag är det bara 20 som gör det.
  • Det behövs ett nationellt digitalt id-kort som inte kopplas till bankerna. (Förslaget finns redan färdigt i en utredning från 2019.)
  • Nödvändig teknik bör ingå i normen för försörjningsstöd.
  • Och viktigast av allt: Samhällstjänsterna ska funka även för de nedkopplade.

Exakt hur illa det är ställt undersöker Riksrevisionen för närvarande. Låt oss hoppas att det kommer något gott ur denna granskning!

Som PRO skriver i Dagens Arena är det »ett mycket rimligt krav« alltid kunna ringa till hälso- och sjukvården och olika myndigheter och få tala med en livs levande människa!

Alla medborgare har rätt till en bra och likvärdig service och ett oberoende liv, även om de inte är digitala.

Villkoren för det jämlika medborgarskapet har ändrats, utan att berörda fått tycka till. Det sociala kontraktet mellan medborgare och stat krackelerar.

Nu måste regeringen inse att de inte bara ska vara moderna. Prova även tankeramen från de medverkande i SR-reportagen om att utvecklingen uttrycker ett elittänkande.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena