Telefonbedrägerier göder skjutvapenvåldet

Det är absurt att människor kan bli av med sina livsbesparingar på några minuter och att pengarna hamnar i fickorna hos kriminella gäng. Nu krävs skärpta regler.

Efter ett telefonsamtal från en man som påstod sig vilja hjälpa till att betala tillbaka en påhittad skuld blev 75-åriga Kerstin av med 70 000 kronor. ”Hela mitt liv rasade samman”, säger hon när hon berättar sin historia i P1:s Ekonomiekot Extra. Hon kände sådan skam att hon inte ville berätta om bedrägeriet för sina egna barn.

Polisanmälningarna om så kallad vishing (voice phishing), befogenhetsbedrägerier baserade på telefonfiske, där personer luras att lämna ut bankkoder eller BankID, har ökat dramatiskt. Under förra året tillskansade sig kriminella 620 miljoner kronor på det här sättet och under årets fyra första månader 220 miljoner kronor. Enligt polisens uppgifter har omfattningen av vishing varit ”extremt hög” sedan förra sommaren.

Bankerna har också ett ansvar

Under senare år har bankerna satsat stort på att varna kunderna för bedrägerier. Trots det har antalet ökat. I Ekonomiekot Extra förklarar Lars-Olof Johansson, professor i psykologi, att alla kan bli lurade, även om riskerna är större för personer med sämre digitala kunskaper, varav många är äldre. Johansson beskriver det vanliga upplägget där startpunkten är att brottsoffret utsätts för stress. Resultatet blir att flera agerar irrationellt och blir lurade, även de som tagit del av bankernas varningar.

Efter ett beslut i Högsta domstolen förra året ska det bli enklare för brottsoffer som utsatts för vishing att få tillbaka sina pengar. Enligt domen ska offrets agerande anses klandervärt bara om hen varit medveten om riskerna och ändå lämnat ut uppgifter till bedragaren. Trots detta är det många som inte får någon upprättelse. De som lurats att själva slå in en kod får inga pengar tillbaka. Uppenbarligen behöver mer göras. Här måste praxis skärpas.

Bankerna har också ett ansvar. De har drivit på en omställning där bemannade kontor har ersatts av digitala tjänster. Rationaliseringarna har skapat stora avkastningar. Förra året gick storbankerna med en vinst på 149 miljarder kronor och delade ut 75 miljarder till aktieägarna. Rimligen skulle en del av dessa vinster kunna användas för att bättre kompensera digitaliseringens förlorare.

Allra viktigast är emellertid att försöka sätta stopp för bedrägerierna. I rapporten ”De dödliga bedrägerierna” från polisens nationella bedrägericentrum, beskrivs sambanden med skjutvapenvåld. Centrets analys visar att hälften av dem som varit skäligen misstänkta för skjutvapenvåld också har misstänkts för bedrägerier. Bedrägerier kan vara av olika slag, men den kategori som ökat mest är de som iscensätts genom social manipulation, däribland vishing. Totalt sett omsätter bedrägerier genom manipulation två miljarder kronor per år.

Vishing-bedrägerierna sticker ut på flera sätt. I rapporten från nationellt bedrägericentrum konstateras att denna form av bedrägerier är särskilt vanliga i de ”våldsfyllda miljöerna” och att de skapar ”påtagligt stora brottsvinster”. Pengarna används bland annat för att köpa narkotika och vapen.

Det skulle vara möjligt att ändra regelverket för att föra över pengar. Man kan tänka sig tvåstegskontroller med krav på ett uppföljande godkännande med en viss tidsmässig fördröjning, vid belopp som exempelvis överstiger 25 000 kronor. Detta skulle kunna vara ett grundkrav för privatpersoner, men där det vore möjligt att begära undantag. Men Svenska Bankföreningen säger nej. Inte heller har regeringen tagit något initiativ för att strama upp regelverket. Det borde dock vara viktigare att skydda privatpersoners besparingar och att strypa pengaflödet till kriminella gäng än att garantera möjligheten att göra blixtsnabba transfereringar av stora belopp.