debatt Att många dödsfall i covid-19 kunnat undvikas om patienterna skickats från äldreboenden till sjukhus är en beskrivning som saknar evidens. Det har bidragit till obefogad oro hos äldre och anhöriga och dessutom försvårat för beslutsfattare att göra öppna prioriteringar, skriver läkaren Eric Bertholds.
Under coronapandemin har DN, Sveriges kanske viktigaste opinionsbildare, skapat ett narrativ där varje dödsfall hos covidsmittade personer, oavsett ålder och sjuklighet, betraktas som en tragedi. Man hävdar också att många dödsfall hade kunnat undvikas om patienterna skickats från äldreboenden till sjukhus. Det är en beskrivning som saknar evidens, som bidragit till obefogad oro hos många äldre och deras anhöriga och som försvårar för beslutsfattare att göra öppna prioriteringar, bland annat om vilka grupper som ska prioriteras först när ett vaccin blir tillgängligt.
Tonen angavs redan den 12 april i en söndagskrönika där chefredaktören Peter Wolodarski först citerar ”Den som räddar ett liv räddar hela världen” och sedan förtydligar att ”det finns fortfarande ingen viktigare uppgift för våra samhällen”. Han tycks mena att sjukvården alltid, i alla lägen, ska bekämpa döden och inser inte att för gamla, mycket sjuka människor i livets slutskede är det ofta bäst/barmhärtigast att låta tillstötande sjukdomar ha sitt naturalförlopp och inrikta omvårdnaden på symtomlindring.
Denna inställning återkommer ständigt både på ledar- och nyhetssidor. Till exempel låter man den 19 maj geriatrikprofessorn Yngve Gustafsson anklaga äldreboendens läkare för att bedriva aktiv dödshjälp (”för att inte säga något värre” tillägger han dessutom) utan att reportrarna ifrågasätter en så allvarlig anklagelse. De borde givetvis ha bett professorn presentera belägg för sitt grova påhopp. Att ge morfin mot covidorsakad andnöd och ångest är som bekant inte dödshjälp ens i de fall morfinets bieffekter kan komma att påskynda döden.
Är verkligen det bästa för en 96-årig svårt demenssjuk patient med covidnedslag i lungorna att skickas till sjukhus?
I en lång artikel den 13 juni, ”Människorna bakom siffran”, skriver man om allt meningsfullt som 118 covidsmittade avlidna personer hade gjort tidigare i sina liv men vi får inget veta om hur dessa människor hade det tiden just innan de smittades. Huvudparten av coviddödligheten drabbar ju samhällets äldsta och sjukaste individer, många plågade av andnöd, oro, förvirring, smärta, ensamhet med mera.
I oktober intervjuas ett barnbarn som inte kan acceptera läkarbeskedet att hennes Alzheimersjuke 96-årige covidsmittade morfar inte skulle komma att skickas till sjukhus vid försämring utan få palliativ vård på demensboendet. Man berättar att den demenssjuke mannen är en viktig del i barnens liv, barnbarnet blir glad varje gång de pratar i telefon. Men inte ett ord om patientperspektivet: är verkligen det bästa för en 96-årig svårt demenssjuk patient med covidnedslag i lungorna att skickas till sjukhus?
Med sitt agerande har DN skapat ett narrativ med budskapet att många patienter på äldreboenden förvägrats “livsräddande” behandling. Man har därigenom uppammat en obefogad oro för vanvård hos såväl äldre som anhöriga och risken är nu uppenbar att, i denna andra våg av insjuknanden, patienter som inte har något att vinna med en ambulanstransport till sjukhuset ändå skickas, ”för säkerhets skull”. För att inte hamna i DN.
Att dödsskräcken som DN förmedlar inte delas av de flesta äldre fick jag stöd för efter ett debattinlägg om dödsrädsla i SvD den 26 oktober. Det blev en överväldigande positiv respons med hundratals brev och mejl och SMS. Till exempel mejlade en man: “Jag är 88 år och mår bra. Inga kända krämpor. Debattinlägget uttrycker exakt hur jag tänker och ser fram mot hur jag vill bli omhändertagen när det är färdiglevt. Vi borde avdramatisera och prata öppet om att livet har ett slut som kan underlättas med hjälp av kloka läkare och vårdpersonal.” Enkvinna messade: ”Tack för din fina artikel i svenskan om covid och döden. Jag är snart 99 år och bor sen 19 år på ett jättebra äldreboende. Mina kompisar här och jag, – även personalen – håller helt med om dina åsikter och hoppas att många tack vare din artikel tar dem till sig. ”
Även beslutsfattare påverkas av mediedrevet om covidassocierad död på äldreboenden. Aktuell är diskussionen om vilka grupper som bör prioriteras när vaccinet kommer, så att det får största möjliga samhällsnytta. Det finns till exempel beräkningar som visar att om man börjar med de yngre, alltså de människor som har en högre potential att sprida viruset vidare, minskar man rent matematiskt sannolikheten för smittspridning mer än om man börjar med de äldre.
Det skulle innebära färre totalt avlidna (inklusive äldre) på längre sikt, men på bekostnad av en initial överdödlighet av ej vaccinerade personer på äldreboenden. Beslutsfattare måste transparent ta hänsyn till dessa etiska och samhällsöverväganden och öppet kunna redovisa bakgrunden till sina beslut. Ett svårt prioriteringsarbete försvåras ytterligare om man, som DN, fortsätter hävda att ingen viktigare uppgift finns för våra samhällen än att i alla lägen rädda ett liv.
Eric Bertholds
Hemsjukvårdsläkare, Tibro
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
