När fotbollsmatchen blåstes av i halvlek såg man rädslan och oron på den svenska läktaren. De förstod att det kunde varit vilken svensk som helst som drabbades.
Till slut drabbades Sverige på nytt av terrorn. Efter en höst då flera terrororganisationer hotat med att slå till mot just Sverige (som hämnd för koranbränningar) och efter krigsutbrottet i Israel och Palestina, där ungefär samma organisationer hotat med att ta kriget till alla länder.
En mördare i Bryssel sköt ihjäl två svenskar som var på väg för att se en fotbollsmatch.
”Jag har dödat svenskar”, meddelade han stolt i social medier.
Deras brott var att de bar svenska landslagströjor.
Hur svårt det än kan vara är det nästan en plikt att fortsätta leva som vanligt
Det kunde varit du. Det kunde varit jag. Det kunde varit jag och mina barn. Vi gillar att gå på fotboll. Har varit på ett par landskamper de senaste åren, och flera matcher med Bajen på Tele 2 Arena. I höst har det känts lite mera osäkert. Man har sett sig om några extra gånger i folksamlingar. Haft alla sinnen lite mer öppna för att snabbt uppmärksamma varningssignaler.
Inget har ju hänt.
Men nu …
Vi hade också varit ”synliga” för terroristerna.
När fotbollsmatchen igår blåstes av i halvlek såg man rädslan och oron på den svenska läktaren. Publiken scrollade på sina skärmar, försökte förstå vad som hänt och vad det kunde innebära för dem. När beskedet om matchen kom tog alla av sig sina gula och blåa tröjor och mössor.
De ville inte bli nya måltavlor.
Jag kan inte riktigt beskriva vilka kalla kårar det sänder längs min egen ryggrad.
Kanske borde varningsflaggen höjts redan innan matchen, som rent sportsligt inte betydde något eftersom Belgien redan var klara för EM och Sverige inte hade någon chans.
Sedan flera år är det känt att Bryssel och Belgien är centrum för terroristceller. Per capita har Belgien fler medborgare som anslutit sig till jihadist-grupper i Irak och Syrien än något annat västeuropeiskt land.
Flera av terrordåden i Frankrike har haft sitt ursprung i Belgien.
Nu måste vi lära oss att dra rätt slutsatser. Hur svårt det än kan vara är det nästan en plikt att fortsätta leva som vanligt. Terroristerna vill sprida rädsla. De vill att vi ska hindras från att ha ett ”vanligt” liv.
Vi måste också fortsätta bry oss om våldets alla offer.
Bry oss om de två utanför fotbollsarenan i Bryssel – mina tankar går till de anhöriga som oroligt väntade hemma i Sverige på besked om det var just deras vänner, fäder, bröder som drabbats.
Bry oss om de israeler som mördades av Hamas förra helgen.
Och de palestinier som nu dör under sammanfallande byggnader i Gaza.
Det är en brutal tid just nu. Våldet eskalerar och drabbar allt fler. Och, även om jag inser att det både låter som och är en klyscha, så känns det just nu som att det bara är en medvetenhet om vår egen mänsklighet som kan ta oss ur den här spiralen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
