Hur är det med stödet för den svenska arbetsmarknadsmodellen? Höstens konflikter har skapat tvivel.
I högtidstalen är företrädare för svenska arbetsgivare alltid positiva till den svenska modellen. De hyllar den på längden och tvären. Den skapar stabilitet, (mycket få konflikter) konkurrensneutralitet och är mycket bra för företagens produktivitet. Ofta agerar svenska fack och arbetsgivare tillsammans i Europa för att på olika sätt skapa förståelse för den blågula modellen och påverka EU. Ett av de senaste exemplen var när de tillsammans berättade hur förödande det skulle vara om statliga minimilöner infördes i Sverige.
Men när ett av modellens fundament – IF Metalls försök att träffa kollektivavtal med Tesla – prövas i Sverige är tillskyndarnas agerande inte lika tydligt. En av få profilerade arbetsgivare som uttalat sig är industrimannen Carl Bennet. I en intervju med SvT uppmanade han Teslas vd, Elon Musk, att sätta sig in i hur den svenska modellen bidragit till svensk konkurrenskraft. Och 16 nordiska investerare i Tesla har uppmanat företaget att träffa kollektivavtal med IF Metall.
Den pågående konflikten mellan IF Metall och Tesla nämns inte alls
I Tidningen Näringslivet – Svenskt Näringslivs egen tidning – konstaterar organisationens vice vd Mattias Dahl att Saltsjöbadsandan är starkare än på länge. Artikeln som publicerades i tisdags uppmärksammar att det är 85 år sedan Saltsjöbadsavtalet undertecknades och är i princip en lång hyllning till den svenska modellen. Men den pågående konflikten mellan IF Metall och Tesla nämns inte alls.
Däremot uttalade sig Svenskt Näringslivs vd, Jan-Olof Jacke, om konflikten för några veckor sedan i Dagens Industri. Och där konstaterar han att Tesla måste få välja – kollektivavtal eller inte. Det betyder att han tycker att det är ok om företaget inte träffar avtal – trots att merparten av svenska företag gör det. Samtidigt anser han att de olika sympatiåtgärder som åtta LO-fackförbund, Hamnarbetarförbundet, TCO-förbundet ST och tre nordiska transportfack riktat mot Tesla för att stötta IF Metall i kampen för kollektivavtal är orimliga. Sympatiåtgärderna beskrivs som för många och för omfattande.
Det som är anmärkningsvärt är att inte en enda företrädare för det svenska näringslivet har haft åsikter om att Tesla använder metoder som vi inte sett till på drygt 80 år – strejkbrytare. Det använde arbetsgivarna innan Saltsjöbadsavtalet träffades 1938 för att försvaga effekterna av fackens stridsåtgärder. Ofta lyckades det, men det fördjupade samtidigt konflikterna på arbetsmarknaden och förlängde dem.
Budskapet från många ledarsidor och enskilda debattörer är samtidigt att det är dags att utmana facket – underförstått att dess makt är för stor. Exakt vad det ska leda till är dock i högsta grad oklart. Bilden som ges är att det går att minska fackens möjligheter till sympatiåtgärder, öppna upp för att företag som inte vill träffa avtal slipper – och samtidigt ha kvar vår nuvarande modell.
Men det är omöjligt.
Hur lång tid det skulle ta för den nuvarande modellen att erodera om förhållandena ändras kan nog ingen veta med säkerhet. Men successivt skulle den försvagas och ersättas av annat – någon form av lagstiftning. Att kritikerna av vårt nuvarande system föredrar lagstiftning är ganska märkligt.
Ännu märkligare är det att kritikerna av modellen tycker att det är rimligt att ett företags ägare ensam bestämmer villkoren för alla på ett företag.
Syftet med kollektivavtal är att undvika just det. Fack och arbetsgivare reglerar vad som gäller för löner, pensioner, arbetsmiljö och arbetsvillkor. Avtalen ger en tydlig ram för hur och under vilka villkor arbetet ska gå till på en arbetsplats. Och villkoren gäller så länge avtalet gäller. En företagsledare kan inte hur som helst ändra förutsättningarna – då krävs förhandlingar och ett nytt avtal.
Enligt Dagens Nyheter kan Teslas svenska anställningsavtal vara upp till 70 sidor långa och innehålla klausuler om sekretess som gäller livet ut. Eftersom kollektivavtal saknas är det Teslas ledning som ensam bestämmer allt på arbetsplatserna.
Det innebär till exempel att eventuella förmåner som införts kan dras in utan diskussion eller förhandlingar med personalen. Är det sådana förhållanden som fackens kritiker vill införa?
Anna Danielsson Öberg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
