Tesla-strejken fyller ett år, dags att se hela elefanten!

På söndag har det gått ett år sedan IF Metall inledde sin strejk mot Tesla. Det är nu den längsta svenska arbetsmarknadskonflikten på hundra år. German Bender använder sig av en elefant för att illustrera hur Tesla resonerar.

Den 27 oktober fyller Tesla-konflikten ett år. För att göra bokslut över det gångna året tänkte jag använda mig av en elefant.

Inte elefanten i rummet – något alla känner till, men ingen talar högt om. Nej, jag menar den andra elefanten, den som de blinda männen försöker begripa sig på.

De blinda männen och elefanten är en uråldrig buddhistisk allegori, som har berättats i många olika versioner. Den går ut på att en grupp blinda män känner på varsin del av en elefant, utan att inse vad de faktiskt känner på.

De bryter inte mot någon lag när de tar in många tiotals strejkbrytare för att hålla i gång sina verkstäder

Den som tar på elefantens kropp tror att den känner på en vägg. Den som känner på snabeln tror att det är en orm. Den som greppar tag i ett av benen tror att det är ett träd. Och så vidare.

Andemeningen är att den som saknar kunskap om helheten kan dra felaktiga slutsatser – trots att de slutsatserna baseras på en varseblivning som är helt korrekt ur ett snävt avgränsat perspektiv.

I vår version av allegorin är Tesla en av de blinda männen och elefanten den svenska arbetsmarknadsmodellen, eller partsmodellen som den även kallas.

Tesla ”känner på” partsmodellen enbart utifrån sitt eget perspektiv, som är det snävt juridiska. Därför tror företagets ledning att de agerar korrekt och anser sig vara orättfärdigt ansatta. De fackförbund, arbetsgivarorganisationer och politiker som ser hela elefanten har tvärtom ställt sig bakom partsmodellen det senaste året och uppmanat Tesla att bli en del av den.

Kan man då säga att Tesla har rätt utifrån sitt eget, snäva perspektiv? De bryter ju inte mot någon lag när de vägrar teckna kollektivavtal.

De bryter inte mot någon lag när de tar in många tiotals strejkbrytare för att hålla i gång sina verkstäder.

De bryter inte mot någon lag när de gång på gång byter adress för att kunna få sina registreringsskyltar och på så sätt runda Sekos och ST:s postblockader. (Möjligen bryter de mot medbestämmandelagen när de vägrar informera personalen om verksamhetens utveckling trots att facket begärt det. Ärendet ligger hos Arbetsdomstolen sedan IF Metall stämt Tesla.)

Tesla anser att de spelar enligt de regler som gäller på svensk arbetsmarknad.

Men saken är den att institutioner består av mer än formella regler som lagar och avtal.

Kulturella faktorer som normer och sedvänjor är avgörande för att upprätthålla komplexa politisk-ekonomiska institutioner, som den svenska arbetsmarknadsmodellen. Och att bryta mot informella normer och sedvänjor kan vara väl så destruktivt för samhällsväven som att bryta mot lagar.

Ett illustrativt exempel är Donald Trumps presidentperiod. Det mest skadliga med hans agerande under de åren var inte att han (möjligen) bröt mot vissa lagar, utan att han gång på gång bröt mot oskrivna regler.

Trump var och är en normbrytare.

Precis som Elon Musk.

Och för bägge herrarna är det normbrytande beteendet själva poängen. Eller, som de antagligen själva skulle uttrycka det: ”it is a feature, not a bug”. Elon Musk har inpräntat en normbrytande ideologi i Teslas DNA. Man vill vara disruptive (omstörtande), ett företagsekonomiskt modeord som populariserats av techbolagen i Silicon Valley.

I Sverige förutsätts företag teckna kollektivavtal om facket begär det, även om de inte måste rent juridiskt

Den välvilliga tolkningen av det begreppet är att det rör sig om innovativa företag med nya affärsmodeller som bygger på nya sätt att tillverka, marknadsföra eller sälja sina produkter och tjänster. Eller nya sätt att använda gällande lagar utan att bryta mot dem.

En mer cynisk (och möjligen mer verklighetsförankrad) tolkning är att det handlar om företag som bryter mot lagar och regler för att testa om det går att komma undan med det – och dessutom är beredda att betala eventuella böter eller bestrida eventuella åtal i långa och grumliga rättsprocesser.

Oavsett hur vi tolkar begreppet är det tveklöst så att Tesla sätter en ära i att vara disruptive och normbrytande.

I fallet Tesla krockar det mot vår arbetsmarknadsmodell. Men det beror inte på att modellen är föråldrad, oflexibel eller företagarfientlig. Tvärtom, det beror på att vi valt en mer flexibel modell än alternativen.

I Sverige förutsätts företag teckna kollektivavtal om facket begär det, även om de inte måste rent juridiskt. På så sätt säkerställer vi att villkoren på arbetsmarknaden inte försämras över tid och att företag kan konkurrera på lika villkor, snarare än genom oskälig underbudskonkurrens (det vill säga att kollektivavtalslösa företag kan pressa sina priser mer än de konkurrenter som förbinder sig att erbjuda skäliga löner och villkor).

I många andra länder säkerställs detta genom att man ”allmängiltigförklarar” kollektivavtal, så att de omfattar även företag som inte tecknar avtal. Ett annat sätt att sätta en bottenplatta för de anställdas villkor är lagstiftning, till exempel minimilöner.

I Sverige har vi valt andra lösningar. Här har fackförbund i stället rätt att kräva kollektivavtal med hjälp av stridsåtgärder och sympatiåtgärder. På så sätt utsträcks kollektivavtalen även till arbetsgivare där de anställda inte har tillräcklig förhandlingsstyrka för att själva kunna kräva samma villkor som gäller i branschen i övrigt.

Alternativen till vår modell vore alltså allmängiltigförklaring eller lagstiftning, något som varken fack eller arbetsgivare vill se.

Men tillbaka till elefanterna.

Ur sitt snäva perspektiv ”känner” Tesla bara på en del av elefanten och har därmed en helt annan uppfattning om partsmodellen än sina fackliga motparter. Elon Musk tror att snabeln han känner på är en farlig orm, och inser inte att han i själva verket har att göra med en klok och kraftfull elefant.

I klarspråk skulle den här hypotesen innebära att Tesla och Elon Musk faktiskt inte förstår den svenska modellen, som jag tidigare skrivit i The Guardian.

Följaktligen skulle företaget möjligtvis agera annorlunda om de förstod partsmodellen bättre.

Men.

Efter ett år av intensiv mediebevakning i svenska och internationella medier, efter flera möten med IF Metall och Medlingsinstitutet, efter upprepade önskemål från den egna personalen, kan man tycka att Tesla borde vara någorlunda införstådda med hur den svenska partsmodellen fungerar och varför bolagets agerande strider mot den.

Frågan inställer sig därför: agerar Tesla okunnigt eller destruktivt?

Annorlunda uttryckt: är Teslas chefer verkligen blinda eller vägrar de bara att öppna ögonen?

Tror verkligen Elon Musk och hans svenska chefer att modellen inte skulle ta skada om facken tillät just Tesla att undkomma kollektivavtal?

Och har de i så fall rätt?

Hittills har Tesla enbart förklarat sitt agerande med ett strikt formellt argument: ”Det är olyckligt att IF Metall har vidtagit dessa åtgärder. Tesla följer svenska arbetsmarknadsregler, men har liksom många andra företag valt att inte ingå kollektivavtal”.

Men regler är som sagt inte bara formella och man kan ställa till med stor skada om man bryter mot samhällsnormer.

Än så länge vet ingen om Tesla vid det här laget har fått den fulla bilden av elefanten klar för sig, eller om man fortfarande tror att det är en orm man har att göra med.

Jag skulle mycket gärna vilja resonera om detta med Elon Musk, men det går också bra om Teslas Sverigechef Jens Stark hör av sig.

Förhoppningsvis behöver vi inte vänta ytterligare ett år på svaret.

German Bender är utredningschef på Arena Idé och arbetsmarknadsforskare knuten till Handelshögskolan och Harvard University