Fattiga rödskjortor, rika gulskjortor. En stenrik populist i täten för de tidigare, aristokrater och borgerlig elit iklär sig de senare. Tillsammans turas de om att samlas i stora skaror för att få igenom respektive grupps strävan – det vill säga makten.
Det låter som en sentida variant av den populära skolgårdsleken "Röda vita rosen" men är en – extremt hårddragen och orättvis – beskrivning av det politiska Thailand. Verkligheten är långt mer komplicerad än så.
Thailand har ett speciellt statsskick och är ett land med enorma klassklyftor. Landet är fortfarande en monarki, men sedan 1932 har kungahusets tidigare oinskränkta makt ersatts av en konstitutionell dito. Traditionellt sett ses dock kungamakten som i det närmsta helig och kung Bhumibol har under sina 64 år vid makten åtnjutit ett gigantiskt inflytande på samhällslivet.
Dessutom finns en stark och kuppbenägen militärmakt – sedan 1932 har det förekommit elva militärkupper (den senaste 2006, då Thaksin Shinawatra avsattes). Sedan Bhumibol kom till makten har han kunnat se 30 premiärministrar komma och gå.
I den pågående konflikten – där de så kallade rödskjortorna belägrat centrala Bangkok sedan mitten av mars med sina krav på nyval och parlamentets upplösande – har kungahuset varit tyst och situationen kompliceras ytterligare av att den svårt sjuke kungens tronföljare beräknas installeras innan året är slut.
Förra veckan attackerade militären rödskjortornas läger, med 23 dödsoffer till följd, och strax därefter kallade utrikesministern dem för "terrorister" och jämförde deras exilledare Thaksin Shinawatra med Hitler och Stalin. Sedan dess har landets arméchef ställt sig bakom de rödas krav och öppnat för spekulationer om ännu en militärkupp.
Frågan är vad som händer om (eller snarare när) rödskjortorna får som de vill – det vill säga nyval, ny parlamentarisk majoritet och en förmodad återinstallation av Thaksin Shinawatra? Det finns bedömare som menar att de rödas protester är annorlunda än tidigare rörelser, att de innehåller krav på verklig demokrati utan kunglig makt och med sociala reformer för att utjämna maktskillnaderna mellan städernas eliter och den fattiga befolkningen på framför allt landsbygden.
Men i ett land där demokratin hittills – med undantag för de reformer som Thaksin trots allt gav den fattiga befolkningen samtidigt som han fyllde sina egna fickor – har kantats av ekonomisk och juridisk korruption med maktstinna kungligheter på toppen av klasspyramiden, är risken stor att situationen är densamma snart igen. Om än med gulklädda eliter på gatorna i stället.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
