När utredaren lämnade sitt betänkande om avhysningar av EU-medborgare, betonade hon rättighetsperspektivet. Det ger ytterligare kraft till kravet om en översyn av vräkningsmetoderna.
Förra hösten tillsatte justitieministern en utredning om »markägares möjligheter att få handräckning vid otillåtna bosättningar«. Det var i samband med diskussionen om en avhysning av ett stort antal EU-medborgare från en plats i centrala Malmö. Politiker på högerkanten krävde hårdare tag och inte minst snabbare avhysningar (vräkningar) av de som övernattade på otillåtna eller olämpliga platser.
Nu har utredarens betänkande kommit. Hon, juristen Maria Åhrling, föreslår att markägaren inte nödvändigtvis ska behöva namnge personer inför kronofogden innan åtgärder vidtas. Ett befogat avlägsnande ska inte kunna stoppas genom att en person vägrar att lämna ut sitt namn. Problemet med den lagändringen är förstås att den kan öppna för ökat godtycke om vilka personer ett beslut om avhysning faktiskt omfattar.
Medveten om detta betonar hon att beslut utan namn bara ska kunna fattas i undantagsfall, när försök att fastställa identiteten inte varit möjlig. Viktigare är att hon dessutom preciserar vad rättssäkerheten kräver för att en avhysning (hon använder termen avlägsnande) ska vara acceptabel.
Hon betonar rättighetsperspektivet. Inte bara markägaren utan också personerna som vistas på området har rättigheter – och även de ska beaktas när beslut fattas. Åhrling föreslår en så kallad proportionalitetsbedömning, med andra ord att det ska göras en saklig prövning av om avlägsnandet faktiskt är nödvändigt. Vidare bör det finnas en möjlighet till tidsfrist innan åtgärder vidtas eller till och med möjlighet för anstånd. Detta med hänsyn till de boendes intressen.
Hennes betänkande refererar till den normutveckling som skett i internationella organ för mänskliga rättigheter. Där ställs tydliga krav om seriös prövning av behovet av avhysning innan beslut fattas. Vidare, om avhysning bedöms som nödvändig, att de utpekade personerna ska få tidig och begriplig förvarning, att själva genomförandet ska ske humant och med respekt för de personer som måste flytta. Och det viktigaste: att ett alternativ gjorts tillgängligt. Ingen ska vräkas till hemlöshet.
De kraven respekteras inte idag. Det sker fortfarande avhysningar, inte minst i Stockholmsområdet, utan att alternativ finns (annat än en chans för vissa att få sova upp till fem nätter på ett tillfälligt härbärge).
Det finns ingen plats där besökarna kan och får resa ett tält eller ställa en begagnad husvagn. Berörda myndigheter i Stockholmsområdet har inte gjort försök att ordna detta.
Detta är knappast en slump. Kommunerna bör inte bidra till alternativa övernattningsmöjligheter, rekommenderar regeringens tidigare samordnare om EU-medborgarna, Martin Valfridsson.
Numera genomförs flertalet avhysningar utan inblandning av kronofogden; polisen hänvisar till lokala ordningsstadgar och agerar direkt. Försök har gjorts att förbättra rutinerna för förvarning och information, men språkbarriären är inte överkommen och själva avhysningarna har i en del fall kommit som en brutal överraskning för de utpekade.
Möjligheten att överklaga eller begära tidsfrist existerar överhuvudtaget inte i dessa fall. Ett annat problem är att sovsäckar, madrasser och andra personliga persedlar förts bort utan att de drabbade vet vart de tagit vägen. I ett fall försvann livsviktig medicin.
Det var viktigt att Åhrling tog upp frågan om dessa människors rättigheter. Vad som nu sker möter inte de rimliga krav hon preciserar. Hennes betänkande ger ytterligare kraft till kravet om en översyn av de metoder som nu används vid avhysningarna. De besökande EU-medborgarnas mänskliga rättigheter ska inte kränkas.
Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter 2006–2012, nätverket för utsatta EU-migranter
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
