Allt hemskare hatbrott begås mot EU-migranter. Ändå riktar opinionsbildare och politiker sina “tiggeri”-kampanjer mot offren, inte brottslingarna, skriver ordförande för Kommissionen mot antiziganism.
Under valrörelserna förra året drev Sverigedemokraterna en kampanj under mottot ”Stoppa det organiserade tiggeriet”. Den som eventuellt missade budskapet kunde få klara besked i SD:s valstugor.
Partiet syftade på närvaron av personer från Rumänien och Bulgarien som kunde ses tigga på våra trottoarer – de skulle vara utlöpare av den organiserade brottsligheten.
Förre justitieministern Beatrice Ask, numera ordförande i riksdagens justitieutskott, använde ett liknande ordval när hon nyligen gav sig in i debatten om EU-migranterna. Hon föreslog att ”organiseringen av tiggeri” skulle kriminaliseras. Det handlar om en ”organiserad och strukturerad verksamhet”, menade hon.
På frågor om vad hon faktiskt menade med ”organiseringen” har hon gett oklara, svävande besked och därmed gett näring åt den mytbildning som SD velat sprida – att de av oss som ibland stoppar en slant i muggen i själva verket stödjer internationell brottslighet. Hon borde rimligen veta att organiseringen är av en helt annan art.
Den alldeles överväldigande majoriteten av de som tagit sig hit från Rumänien och Bulgarien har kommit själva med några familjemedlemmar. Inom familjen planeras och organiseras verksamheten här. De flesta hoppas finna ett jobb, åtminstone tillfälligt, men det fungerar sällan och de flesta ser ingen annan möjlighet än att en tid vädja om allmosor. Inom gruppen gör man upp om vem som ska sitta var. Detta är ”organiseringen”.
Det finns en kriminalitet i bilden, en allvarlig sådan, men den riktas mot de besökande EU-medborgarna. Och det från två håll. Kriminella element från hemländerna har vid olika tillfällen dykt upp och börjat trakassera de som tigger och försökt få kontroll över sittplatserna. Kalla fakta i TV4 visade också i ett viktigt reportage hur en person med visst funktionshinder utnyttjades här av en ockrare för att betala av en skuld till familjen hemma.
De som drabbats hoppas självfallet att svensk polis ska stoppa sådana övergrepp. Föreningen HEM, som arbetar i närkontakt med EU-migranterna, har polisanmält flera sådana fall, tyvärr med begränsat resultat. Då tiggandet ger så blygsamma resultat – numera kanske 50 till 70 kronor på en hel dag – finns tecken på att dessa kriminella påhopp lyckligtvis inte blivit ett mönster.
Den andra typen av övergrepp mot EU-migranterna är de svenska högerextremisternas hatbrott mot besökarna. Det handlar inte bara om okvädningsord, fientliga knuffar eller ivägsparkade muggar. Husvagnar har bränts upp, tält skurits sönder, människor besprutats med brandslang, hotats med vapen, blivit avsiktligt överkörda av mopedist och besprutats med tändvätska. Och häromdagen i Stockholms city av vad som tror vara en frätande syra.
Det vore klädsamt om de politiker som oroar sig över det kriminella kunde visa minsta upprördhet över dessa övergrepp. Viktigare vore mer effektiva polisinsatser mot bägge dessa typer av brott, men det ska medges att detta försvåras av det faktum att offren själva sällan vågar anmäla övergreppen.
Anna Dahlberg på Expressens ledarsida, som applåderat Beatrice Asks förslag, menar att vi måste ”provprata” och tänka högt – frågan är ju så komplicerad. Visst, gärna det – vi behöver en allsidig diskussion om de besökande migranternas situation och vårt ansvar.
Men det skulle hjälpa om de ledande opinionsbildarna åtminstone kunde göra en distinktion mellan offer och förövare. Och kanske också förstå att det inte behövs några nya lagar för att skydda brottsoffren, det gäller att använda lagarna – även om de drabbade råkar komma utifrån och vara romer.
Thomas Hammarberg, ordförande för Kommissionen mot antiziganism, tidigare Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheter
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
