Människor känner inte igen sig i Reinfeldts bild av samhället. Det land statsministern kallar ”fantastiskt” har snarast blivit mediokert.
– Vad tror du?
– Jag vet faktiskt inte. Men det måste sitta nu, han måste lyfta. Annars funkar det inte.
Mitt i folksamlingen på Norrmalmstorg i Stockholm. Två unga män med M-knappar väntar spänt på Fredrik Reinfeldt, medan malplacerad nittiotalshouse studsar över publiken.
Det är ängsligt nu. Leendena sitter inte lika naturligt, är mer ansträngda. Moderaterna är inte längre det självklara regeringsalternativet. Förtroendet för Reinfeldt & Borg, den tidigare till synes orubbliga duon, har naggats i kanten. Mätningarna visar på ett tioprocentigt glapp mellan blocken. Många hoppas på en game-changer.
Veckan har gått emot det gamla högerpartiet. I måndags släppte Moderaterna ut en slaskbrun testballong om att förbjuda tiggeri, samma förslag som både Sverigedemokraterna drivit och norska Fremskrittspartiet har genomfört.
På torsdagen, samma dag som S lanserade Margot Wallström som slutspurtens peppfaktor, släppte M en smutsig och påhittad attackkampanj på oppositionen.
Som om det inte räckte gick landsskalden Ulf Lundell ut till frontalangrepp: ”Vi måste få bort alliansregeringen”, dundrade han i Aftonbladet. Morgonens besked om nya bostäder väger lätt i jämförelse.
Moderaternas vallåt drar igång och Fredrik Reinfeldt kliver in på scenen. Han går igenom världsläget. Skrämmer med hoten från Ryssland och Irak. Berättar om hur regeringen trots ”trångt budgetläge” satsat på försvaret. Varnar för att flyktingströmmar kan kosta Sverige mycket, men intygar att Moderaterna är garanten för frihet. En självutnämnd landsfader som styr Sverige genom en farlig omvärld.
Så tillbaka till det bekanta:
– Allt handlar om drivkrafter, säger Reinfeldt och berättar om alla de nya jobb som skapats. Utan att nämna att andelen arbetslösa närmar sig tio procent, högre än 2006.
Han är ingen dålig talare, statsministern. Men den morska masken halkar av när innehållet ekar ihåligt över publiken på Norrmalstorg.
Mot slutet kommer då det alla väntat på: Sverigebygget.
– Vi ska korta ner tiden det tar att bygga, lovar han och skyller på bullerkrav och griniga grannar. Vad satsningen ska kosta eller vilka lägenheter som ska byggas får ingen veta.
Statsministern ser nöjd ut när han kliver av scenen. De två unga männen applåderar troget. Inte entusiastiskt, men ändå.
Nej, det lyfte aldrig.
Människor känner inte igen sig i Reinfeldts bild av samhället. Det kluvna Sverige har väckt rädsla och oro, inte trygghet och frihet. Det land statsministern kallar ”fantastiskt” har snarast blivit mediokert. Världsledande välfärd liknar alltmer en gränslös experimentverkstad för vinstintressen.
M:s strategi består i att svartmåla oppositionen och skjuta ned ambitioner och reformer. Den moderata förslagslådan är för länge sedan tömd, och då återstår bara att krampaktigt klamra sig fast vid gårdagens segrar. Allians. Arbetslinje. Ansvar.
Det finns bara ett problem: 2014 är inte 2010. Fredrik Reinfeldt hade chansen, nu är det för sent.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
