Återvandringen och energipolitiken visar att Tidö-partierna är faktaresistenta.
Ända sedan Tidö-avtalet slöts för snart två år sedan har det framgått att regeringen och Sverigedemokraterna drivs av två politiska föreställningar, så bergfast förankrade att de måste beskrivas som fixa idéer.
Den ena handlar om migrationen och återvandringen. När migrationsminister Maria Malmer Stenergard i somras meddelade att fler väljer att lämna Sverige än vad som flyttar hit log hon så att man kunde tro att hon just vunnit en miljon på Triss.
Nu levererar Tidö-partierna på vårt vallöfte, sade hon.
Så var det nu inte riktigt. Dels visade sig siffrorna bestå av personer som utvandrat för länge sedan och som nu helt enkelt strukits ur folkbokföringen. Dels säger de svart-vita siffrorna inget om vilka som lämnar landet, eller varför. Det kan vara pensionärer som flyttar till Spanien.
Den statliga utredare som tittat på förslaget slår fast att det inte kommer ge någon tydlig effekt alls
Men det verkligt svåra invändningen mot hennes glädje är att det är dålig politik. Sverige mår inte bra av att befolkningen minskar och befolkningen bara blir äldre. Det behövs invandring. Det vet inte minst näringslivet.
Men målet att migrationen till Sverige ska minska övertrumfar uppenbarligen den sortens sakliga invändningar eftersom politiken är driven av Sverigedemokraternas identitetspolitiska nationalistiska ideologi.
Nu verkar regeringen också göra verklighet av SD:s krav på att öka det så kallade återvandringsbidraget, det vill säga det stöd som ges till personer som väljer att återvända till sina gamla hemländer. I dag är det bara 10 000 kronor, men en utredning har bland annat studerat det danska systemet, där bidraget är 350 000 kronor.
I går sade SD:s migrationspolitiske talesperson Ludvig Aspling att det skulle vara en rimlig summa även i Sverige.
Men den statliga utredare som tittat på förslaget slår fast att det inte kommer ge någon tydlig effekt alls. Givet att man vill öka antalet som återvänder. Och om det kommer att användas finns det inget som säger att det är invandrare som har svårt att komma in på arbetsmarknaden och svårt att bli integrerade som väljer att lämna. Det kan lika gärna vara läkaren eller ingenjören eller sjuksköterskan som vill pröva några år i sitt gamla hemland.
Ändå vill SD, och, får man anta, Tidö-partierna, driva igenom detta. Till varje pris.
Bättre exempel på faktaresistens får man leta efter.
Om det inte varit för energipolitiken. Där är föraktet för empiri nästan ännu tydligare. I går sade Vattenfall att man pausar konstruktionen av stora vindkraftsparker till havs, eftersom regeringen bestämt att staten inte ska betala för kablarna som ska transportera elen in till land.
Energibolagen har varnat för detta ända sedan frågan blev aktuell. Men regeringen har inte lyssnat eller brytt sig
Lika lite som man bryr sig om att ny kärnkraft kommer bli orimligt dyrt och dessutom tar lång tid att bygga.
Även där har Tidö-partierna fastnat i en ideologisk filterbubbla, som bortser ifrån alla de varningar som forskare och experter utfärdar.
Det är inte fel att vara driven av ideologi. Det bör alla politiska partier vara. Men om ideologin ställer sig i vägen för verkligheten är det nog ändå en poäng att låta verkligheten ha tolkningsföreträde.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
