Tidöavtalet hotar rättssäkerheten

Kriminalpolitik Tidöavtalet innehåller oroväckande förslag som hotar rättssäkerheten. Det handlar bland annat om förslagen om visitationszoner och utvisning på grund av bristande vandel. Det skriver Pavlos Cavelier Bizas, jurist och förbundsstyrelseledamot i SSU. 

Överenskommelsen mellan M, KD, SD och L, det så kallade Tidöavtalet, som ligger till grund för den nya högerregeringens politik innehåller på det rättspolitiska området en del mycket oroväckande förslag som hotar rättssäkerheten utan att komma åt orsakerna till den växande gängkriminaliteten. Några principer som länge varit vägledande för svensk rättspolitik och som är grundläggande för alla rättsstater är bland annat förutsägbarhet, rättssäkerhet och likabehandling. Tyvärr är risken stor att förslagen i Tidöavtalet kommer leda till att dessa viktiga rättsstatliga principer urholkas och att ett ökat godtycke tillämpas inom svenskt rättsväsende. 

Tidöavtalet innehåller en del mycket oroväckande förslag som hotar rättssäkerheten utan att komma åt orsakerna till den växande gängkriminaliteten.

Låt mig ta några av förslagen i Tidöavtalet som exempel:

-Utvisning av gängkriminella utan att man dömts för brott 

Här infinner sig först frågan hur man ska definiera vad en gängkriminell är. Det står i avtalet att “personer som kan kopplas till organiserad kriminalitet” ska utvisas. Frågan är vad som menas med “koppling”? Kan det räcka att ha träffat personen några gånger eller att man är släkt med personen som åsyftas? En grundläggande rättsprincip för straffrätten är också att det är gärningar som är kriminaliserade, inte personer. Att frångå den principen riskerar att leda till oöverblickbara konsekvenser. En annan grundläggande rättsprincip är att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad – att utvisa någon utan att hen dömts för ett brott i svensk domstol strider mot den principen.

-Visitationszoner 

Det innebär att polisen ska kunna visitera personer som befinner sig inom ett visst geografiskt område, oavsett om det finns skäl att misstänka att en person bär vapen eller sprängmedel. Risken är stor att helt oskyldiga människor visiteras bara för att de bor i ett visst område. Att kollektivt bestraffa människor baserat på deras bostadsort eller utseende riskerar bara att öka misstron mellan de som bor i dessa områden och polisen. Det finns ingen evidens för att visitationszoner som infördes i Danmark har fått avsedd effekt och flera poliser uppger att det inte är ett särskilt stort problem eftersom de redan idag har långtgående befogenheter att visitera människor. 

-Utvisning på grund av bristande vandel. 

Enligt Tidöavtalet ska inte bara brottslighet, utan även brister i levnadssätt, vandel, kunna leda till utvisning. De exemplifierar det bland annat med prostitution, missbruk, association med en klan eller om det i “övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet”. Ska personer som faller offer för prostitution, som lider av narkotikamissbruk eller som ingår i en släkt som kan anses vara en “klan” utvisas? Det lämnar utrymme för tolkning och godtycke som inte är rättssäkert.

Vi är alla överens om att gängkriminaliteten och skjutningarna som plågar många bostadsområden i Sverige är förfärliga och måste få ett slut. Men det kommer inte ske genom ineffektiva, eller i värsta fall kontraproduktiva, åtgärder som inte går till botten med grundorsakerna till problemen. Det finns ingen evidens för att dessa ovan nämnda repressiva åtgärder haft någon positiv effekt för att bekämpa gängkriminaliteten. En forskare vid Lunds universitet menar tvärtom att det är de sociala förebyggande åtgärderna som har haft störst effekt i Danmark för att minska gängkriminaliteten. 

De förebyggande insatserna för att förhindra att unga killar rekryteras in i gängen från första början lyser dock med sin frånvaro i Tidöavtalet. Risken är därför stor att nyrekryteringen till gängen på sikt ökar när högerregeringen, i sin iver att visa handlingskraft, genomför symbolpolitik som inte har någon positiv effekt samtidigt som de inte satsar på det verkligt effektiva: sociala insatser som gör att ingen ung blir kriminell från första början. Vi ska krossa gängen, inte rättsstaten. Tyvärr riskerar den nya regeringens politik bara att göra det sistnämnda. 

Pavlos Cavelier Bizas, jurist och förbundsstyrelseledamot SSU