Villan är den perfekta symbolen om man vill göra kulturkrig av bostadspolitiken, men det är inte dit befolkningen önskar sig, skriver Martin Hofverberg, chefekonom på Hyresgästföreningen.
Det började under pandemin. Flykten från storstäderna. Nu ville vi ha mer och billigare yta, spelade mindre roll var, vi kunde ändå inte träffas. Läge blev underordnat i en stad som är förhindrad från att tillhandahålla det utbud vi förväntar oss. Kontorsarbete skedde nu hemifrån, via Teams.
På 50- och 60-talet beskrevs den isolation och främlingskap som många upplevde i de nya villaförorterna genom begreppet alienation. Medelklassen hade fått sin bekvämlighet och sin yta, men på bekostnad av en meningsfull samvaro med andra utanför familjen. Medborgaren fick maka på sig, till förmån för Konsumenten, en ny arketyp som skulle komma att fullständigt dominera den sociala scenen under kommande decennier.
Det här kan man titta tillbaka på, och småle. Om 50-talets trenchcoat- och Trilbyhattförsedda herrar hade insett att deras kontakt med samhället utanför hemmet, att åka in till kontoret, skulle försvinna till förmån för att sitta framför en skärm i hemmet, så hade deras egna känsla av alienation bleknat. Villakontorets arbetare behöver aldrig gå utanför hemmets väggar annat än för att hämta och lämna ungarna. Det är den här versionen av framtiden som Tidöpartierna nu hänger upp sin bostadspolitik på.
Den som försvarar det urbana måste ta inte en strid utan två
Villor till alla och täta städer går nämligen inte ihop.
Villan förutsätter att tjänstemännen fortsätter sitta framför Teams, det är alltså inte bara en kamp mellan stadsideal, utan också vilken typ av arbetsliv vi ska ha.
Det är populärt från villaentusiaster att hänvisa till undersökningar där svaranden fritt från begränsningar fått välja vilken boendetyp man önskar sig. Inte sällan tar villan hem det med bred marginal. Men när vi för ett år sedan konstruerade enkätfrågor där de svaranden, över 4000, fick ta hänsyn till verkliga förhållanden som pendlingstid och kostnad, då var det i stället den centralt belägna lägenheten som ”vann”. Det ligger i sakens natur att villor i centrum blir en exklusivitet, och att villan för det absoluta flertalet därmed blir lika med pendling.
Glesa städer med villadominans bär sig heller inte att försörja med kollektivtrafik. Antalet användare blir helt enkelt för få. Då blir också villan lika med bilpendling. Därmed är det storskaliga villaboendet inte hållbart och den som tror att elbilar löser den ekvationen får vänta på stål och sällsynta jordartsmetaller med hundraprocentig återvinning och nollutsläpp.
Häromveckan gick PM Nilsson ut på Timbros publikation Smedjan och i sin nya roll som deras klimatansvarige expert förordade en högerns omfamning av den täta staden. Jag lyckönskar honom, förstås. Men i Tidöeran är det villan som vunnit gehör. Den är nämligen den perfekta symbolen när man ska göra kulturkrig av bostadspolitiken. Villa är lika med ägande och självständighet, och framförallt frihet från att sammanblanda sig med andra, annat än skärmytslingar vid tomtgränsen. Allt enligt logiken Urbanitet-gemenskap-
Det senaste decenniets byggvåg har varit flerbostadshus på gammal industrimark i centrala lägen nära vatten. Nu står striden om nästa decennium, och mycket hänger på om villor i glesbygd kan användas av den urbana medelklassen som vänder staden ryggen och ändå kan bibehålla karriären genom Teams och Zoom. Om inte, kommer både marknadens aktörer och kommunerna själva att fortsätta rikta sin energi mot tät flerbostadsbebyggelse. Det ger högst inkomst per kvadratmeter, en logik som ingen, vare sig det offentliga eller privata, har råd att bortse ifrån när befolkningen koncentreras i städer.
Den som försvarar det urbana måste ta inte en strid utan två. Villans kvaliteter måste i möjligaste mån överföras på flerbostadshuset. Planera för fler stora lägenheter, med egen ingång och uteplats i markplan. Och, arbetsplatsen måste locka tillbaka även den som idag inte behöver vara på plats. För kontorets återkomst är också stadens.
Martin Hofverberg, chefsekonom Hyresgästföreningen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
