Därför motarbetar högern numera civilsamhället.
Regeringen har under de senaste åren systematiskt nedmonterat stora delar av civilsamhället.”
Så skrev nyligen 23 civilsamhällesorganisationer på Aftonbladets debattsida.
De hänvisade framför allt till ett stort antal nedskärningar som gjort att de fått sämre möjligheter att bedriva verksamhet, men också att göra sin röst hörd.
De har på det hela taget rätt.
Tidöregeringen har sedan tillträdet för två år sedan gjort vad den kan för att krympa utrymmet för det civila samhället. I teorin tycker Tidöpartierna att det civila samhället är något bra.
Men i konkret politik pressar de det stenhårt.
Mot detta stod då en mer folkrörelsebaserad vänster, som såg civilsamhället som en kraft
Det är en intressant utveckling, att det i dag är högern som misstror och motarbetar organisationer, föreningar och nätverk som finns i den sfär mellan staten och marknaden som man brukar kalla för just det civila samhället.
För 30 år sedan var det istället vänstern som reste sådan kritik.
Det fanns en mer livaktig statsvänster på den tiden. En vänster som såg civilsamhället som ett sätt att smyga in privatiseringar i den offentliga sektorn. Som fruktade att om makt gavs till organisationer och frivilliga sammanslutningar skulle det bli mer ojämlikt. Det enda sättet att garantera rättvisa, menade denna vänster, är att slussa alla beslut via folkvalda parlament och den offentliga förvaltningen.
Mot detta stod då en mer folkrörelsebaserad vänster, som såg civilsamhället som en kraft som skapade tillit i samhället, som kanaliserade engagemang och bidrog till ett fungerande demokratiska samtal.
Högern, eller i alla fall delar av högern, uppskattade då civilsamhället. Med ideologer som Hans Zetterberg i spetsen formulerade även Moderaterna en politik för ”det lilla samhället”. Timbro gav ut böcker om kommunitarism och debatterade mot statsvänstern.
I dag har Tidöpartierna en helt annan inställning.
De har minskat det ekonomiska stödet till organisationer och föreningar kraftigt, misstror dem och baktalar dem konsekvent i offentligheten. De kortar remisstider och skickar färre frågor för att inhämta det civila samhället åsikter. Sverigedemokraterna hotar med indragna bidrag om civilsamhället har några politiska uppfattningar som går emot Tidöregeringens politik.
I en nyligen utkommen bok (Det krympande rummet – hotet mot civilsamhället) har jag och Tuva Söderberg granskat den här utvecklingen.
Det går att spåra förändringen till några parallella ideologiska processer. Den ena är den nyliberala hållningen, som motverkar alla former av bidrag, som vill sänka offentliga stöd till folkbildning och liknande, och samtidigt sänka skatterna. Tanken verkar här att människor ska betala mer för att vara med i föreningslivet. Man tänker här på ungefär samma sätt som på kulturpolitikens område.
Den andra processen handlar om den populistiska högerns utveckling. Där har alltid funnits en misstro mot folkliga rörelser som inte ställer sig bakom en nationalistisk agenda, och det har det svenska civilsamhället sällan gjort. Tvärtom har det ofta varit uttryck för mångkultur, nytänkande och progressiva krafter. Inte bara, förstås, det inkluderar även kyrkan, frikyrkorna, lantbruksrörelsen och en massa andra folkrörelser. Men när Sverigedemokraterna tittar på civilsamhället ser de bara liberala wokeförespråkare. Det är ganska enögt, men går att förstå givet den ideologiska bakgrunden.
Den tredje processen är framväxten av New public management. Den metod för att styra offentlig sektor som blev vanlig från 1990-talet och framåt har under Tidöregeringen blivit en metod som används även i relation till det civila samhället. Alla offentliga stöd ska bygga på centralt uppställda mål och nyttan med alla verksamheter ska vara enkelt mätbara, vilket gör att man missar stora delar av det civila samhällets nytta.
Hur mäter man en tillväxt av samhällets tillit, folkhälsa och trivsel i lokalsamhället? För att nämna några av de saker civilsamhället bidrar med.
Men här står vi nu. Men en regering som anser att risken med civilsamhället är så stor att politiken måste begränsa det.
Ungefär som den statstroende vänstern såg på saken för några decennier sedan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
