vardagskrönikan Liksom en tredjedel av alla svenskar lider även jag av sömnproblem. Det är ett gissel.
Jag har försökt med det mesta. Akupunktur, spikmatta, olika teer, dekokter och homeopatiska preparat. Då och då sömnläkemedel, även om det försätter en i ett zombieläge som inte känns behagligt.
Jag har provat olika sömnappar, bäst hittills funkade en psykologiprofessor med stark skotsk dialekt som hypnotiserar en till sömns. Jag brukade somna efter några skotska fraser, men så en gång vaknade jag till mitt i programmet och hörde att professorn då lät alldeles för suggestiv och galen och jag blev rädd att jag skulle bli manipulerad in i en sekt. Så då slutade jag med den.
Ibland biter sig vardagsstressen alltför hårt fast och då hjälper ingenting. Så nu har jag skaffat mig ett tyngdtäcke.
Det är ett täcke med insydda tyngder som används inom vården där man lägger det på dementa patienter eller andra oroliga själar. Barn som har adhd brukar också lättare komma till ro med ett täcke med tyngd.
Jag fick tag i det sista tyngdtäcket på Clas Ohlsson, på övriga ställen var de slutsålda. Sömnproblemen breder tydligen ut sig allt mer. Det var tungt att bära hem. Det väger nio kilo. Första natten sov jag precis som reklamen förespråkade, som ett barn. Lugnt och tryggt under täckets tyngd.
Nu har jag förklarat tyngdtäcket krig.
Men sedan en tid tillbaka är tyngdtäcket och jag inte längre sams. Jag vänder och vrider mig en del när jag sover och brukar kasta av mig täcket. Att få 9 kilo slängt i huvudet gör att jag vaknar. Extremt kontraproduktivt.
Dessutom är täcket för svalt. Minst en filt och ett extratäcke måste till. Så nu har jag förklarat tyngdtäcket krig. Det attackerar mig, men jag garderar mig genom att sova med en kudde på huvudet och jag inbillar mig att jag ligger och lurar som i en skyttegrav.
Till mina övriga sovattiraljer hör sedan länge en tröja trädd över huvudet (vilket gör det mörkt och tyst), öronproppar samt bettskena (som alla moderna yrkeskvinnor tyvärr tycks ha). Ibland har jag även en vetevärmare kring nacken som löser spänningar och värk. Som en sandsäck i skyttegraven.
Jag sover extremt asocialt och mina relationer varar därför oftast inte så länge. Dessutom snarkar jag som ett tröskverk när jag äntligen somnar. Jag har provat snarksprej och snarkdroppar av hänsyn till mina medmänniskor, men ibland vaknar jag av att bryskt bli vänd. Någon har till och med nypt mig i näsan varpå jag anklagade denne för mordförsök genom kvävning.
När jag var liten hade jag också svårt att sova ibland. Min pappa brukade då nypa mig lite lätt i tårna och konstigt nog gjorde det att jag somnade. Kanske ska jag även skaffa en klädnypa till min sovutrustning .
Ett sövande tankeexperiment jag då också hade som barn var att tänka på alla andra människor i Sverige som också skulle sova. Att framför allt tänka på Kungen gjorde mig trött. Han låg där och skulle sova. Jättetråkigt. Och Drottningen, snark.
Så från denna sömncoach till er alla: skaffa ett tyngdtäcke även om det kan bli er fiende just på grund av sin tyngd, gräv er en skyttegrav med sandsäckar, kuddar och vetevärmare, trä en tröja över huvudet, stoppa en bettskena i munnen, fäst en klädnypa på tårna och tänk på Kungen. Godnatt.
Mi Lodell är lärare, tonårsmamma och vardagsbetraktare. Följ henne här på Dagens Arena.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
