Vi behöver fler politiker som Ingvar Carlsson. Politiker som sliter på utan att bry sig om att den personliga prestigen putsas.
Han framstår som en omöjlig politiker och partiledare i dag. Lågmäld, prövande och inte sällan lite träig.
SVT:s dokumentär över före detta statsminister Ingvar Carlsson, Folkhemspojken, är lika mycket historisk exposé som påminnelse om tiden vi lever i.
För när den politiska debattens uppmärksamhetsspann inte förmår mer än ett par sekunder till korta, rubrikvänliga utspel är Carlssons perspektiv befriande.
Kontrasten mot 2016 — år Trump — är närmast övertydlig.
Teveserien är ett fint porträtt över en åldrande man som äter burkravioli med knäckebröd och pratar ideologi. Bläddrar i böcker. Funderar.
Ibland är det nyttigt att påminnas om nyttan med en principiell och långsiktig pragmatism. Prövande, omvärderande och gradvis. Knappast ett förstasideslöp eller en klickraket — men just därför desto viktigare.
Den uppslitsande ledarstriden inom Socialdemokraternas brittiska systerparti, Labour, är symptomatisk. Jeremy Corbyn, ivrigt påhejad av den gamla vänstern, uppvisar ett svajigt ledarskap och en oförmåga att formera en effektiv opposition till Toryregeringen. Motståndaren, Owen Smith, är en slätstruken politiker som engagerar få. Ändå är bägge lägren övertygade om att en enskild person förmår lösa upp arbetarpartiets gordiska knut.
Mönstret är bekant.
När vår tids partier krisar letar vi med ljus och lykta efter lösningen i form av en person, en slogan eller en lättsåld reform. Problemet är inte bara att det är kortsiktigt — det är dessutom direkt destruktivt. Politik har aldrig handlat om att välja den bästa kandidaten, utan om att samla människor kring ett knippe idéer och reformer.
Politik är i själva verket ofta bäst när den är förbannat tråkig. Socialdemokraternas nya partisekreterare, Lena Baastad, behöver varken Snapchat-konto eller fyndig formuleringsförmåga — så länge hon levererar långsiktiga analyser bortom nästa kvartal.
Snarare än sensationalism och hårdvinklade utspel behöver vi fler folkvalda som vågar nysta i den ideologiska vävens mysterier och möjligheter. Som organiserar krafter för reformer som kanske inte väcker några rubriker i dag, men som förändrar samhället i grunden om tio år. Och som sliter på utan att bry sig om att den personliga prestigen putsas.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
