Asylsökande har ingen egen vilja. Eller hur? Det är människor man kan skyffla omkring lite hur som helst. Mona Sahlins ställningstagande mot flyktingars möjlighet att välja eget boende (ebo) kan inte tolkas på annat sätt.
De som söker asyl kan välja mellan anvisat boende, ofta förläggning, eller leta eget. Mer än hälften väljer det senare. Men möjligheten att välja har länge ifrågasatts. Våren 2005 avskaffades i stort sett hyresbidraget för ebo. Men flyktingarna fortsatte ändå söka bostad på egen hand. Egenviljan är stark.
Innan ebo fanns placerades varenda flykting ut på förläggningar och spreds över landet. Alla var överens att det inte fungerade. Livsmiljöerna var ofta deprimerande. Men nu vill socialdemokraterna ändå tillbaka till det gamla. Städer som Södertälje och Malmö har blivit för populära och deras rykte för gott i avlägsna länder.
I gårdagens P1 Morgon förklarade partisekreterare Marita Ulvskog att flyktingarna själva vill bli utplacerade och slippa sin valfrihet. Hur vet hon det? Sanningen är att hon inte har en aning.
Förra året kom en undersökning, kanske den enda, där asylsökande själva fått berätta varför de valt boende på egen hand. De slutsatser etnologen Rebecka Lennartsson drog, som finns i rapporten "Mellan hopp och förtvivlan", vänder upp och ner på debatten.
Flyktingarna vill välja eget hem för att få större kontroll över sina liv. De söker sig till städer eftersom de anser att det där är lättare att få arbete, möta andra människor och bli integrerade. En libanesisk man svarar med de klassiska frihetsorden: "Jag vill bara ha mitt eget rum". En kvinna betonar känslan av trygghet. Lennartsson drar slutsatsen: "Livet stagnerar och förlorar sin mening när man inte kan påverka sin situation".
Under senare år har politiken strävat efter att utveckla flyktingmottagningen för att minska passivitet och beroende. Asylsökande ska bemötas som vuxna, handlande subjekt – som de starka, men ibland stukade, månniskor de är. Socialdemokraternas nya politik vrider tillbaka klockan. Under två år ska de tvingas bo på anvisad plats. Som om de skulle acceptera det. Vem ska stoppa dem att flytta till drömmen om storstaden? Poliskontroller vid infarterna?
Möjligheten att välja boende är naturligtvis inte utan problem. En del hamnar i trångboddhet som är misär. Barn far illa. Men det måste finnas bättre lösningar, som statligt stöd till städer som Södertälje och Malmö: fler bostäder, mer resurser till förskolor, grundskolor och vårdcentraler.
Det är ju infrastrukturen som fallerar, inte människorna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
