Tillsammans för nästa vaccin

ledare Efter trettio års forskning har det utvecklats ett första vaccin mot malaria. Det är talande att det tagit så lång tid att ta fram. 

Malaria har länge varit en av världens farligaste och mest problematiska sjukdomar. Enligt världshälsoorganisationen fanns det 2019 229 miljoner smittade över hela världen. Det stora flertalet finns i Afrika, men även Asien är hårt drabbat.
2019 dog hela 409 000 människor av sjukdomen och den mest drabbade gruppen är barn under fem år. 2019 stod de för hela 67 procent av alla dödsfall.
Men malaria är alltså inte utbredd, ja knappt ens förekommande, i vår del av värden. Den rika delen av världen.
I Europa har det varit ett marginellt problem sedan omfattande program utrotade sjukdomen i södra Europa under de första decennierna av 1900-talet.
Mot bakgrund av sjukdomens globala utbredning måste det betraktas som en väldig framgång att det utvecklats ett vaccin. I en pedagogisk artikel i Dagens Nyheter förklarar forskarna vad det nya vaccinet betyder.
– Användningen av vaccinet tillsammans med de verktyg vi redan har för att förebygga malaria kan rädda tiotusentals liv varje år, säger WHO:s generaldirektör.

Pandemin har visat vad världen kan åstadkomma

Men det finns en rad problem längs vägen. Dels måste vaccinet tas i flera doser, vilket kan bli ett logistiskt problem och hindras av fattigdom, inte minst på landsbygden i utvecklingsländerna. Dels är  effekten bara 30 procent, vilket kan göra att barn både insjuknar och dör trots att de tagit vaccinet.
Det hindrar inte att det är lysande nyheter.
Men att det tagit så lång tid säger något om den värld vi lever i. När Covid-19 drabbade världen tog det mindre än ett år att ta fram vaccin.
Som DN konstaterar i sin artikel är det skillnad på coronaviruset och malaria. Det är på en rad sätt svårare att forska fram vaccin i det senare fallet. Men det krävs ingen hjärnkirurg för att förstå att det också handlar om pengar. Hade den rent ekonomiska efterfrågan (fattiga människor skapar ingen efterfrågan på marknaden) varit större hade det sedan länge funnits ett vaccin, eller åtminstone mer effektiva metoder att förhindra dödlig utgång när någon drabbats.
Bland de som smittas av malaria och får sjukvård i den rika delen av världen är det ytterst få som avlider.

Och detta gäller verkligen inte bara malaria. För några år sedan tog WHO fram en lista på tio  allvarliga sjukdomar som saknar vaccin. Bland dem återfanns:

• HIV och aids, som trots att det i dag finns bromsmediciner årligen dödar fler än en halv miljon människor.
• Denguefeber, med mellan 50 och 100 miljoner smittade varje år och omkring 15 000 dödsfall.
• Chagas sjukdom, som sprids till människor via skinnbaggar och årligen dödar omkring 12 000 personer, främst i Latin- och Centralamerika.
• Chikungunyafeber, som påminner om Dengue, men inte drabbar lika allvarligt.

Sex av de tio sjukdomar WHO identifierat drabbar främst människor i den fattiga delen av världen. Och i dessa fall satsas mindre på forskning och utveckling än i de fall sjukdomen återfinns i rika länder.
Det något trevande malariavaccinet kan långsiktigt visa sig ännu viktigare än vaccinet mot Covid-19. Men det har, som sagt tagit oändlig tid. Pandemin under det senaste ett och ett halvt åren har visat vad världen kan åstadkomma – på kort tid – med samarbete och när forskningen verkligen får resurser för att nå resultat.
Resten är en fråga om global ojämlikhet.
Eller, i en annan och bättre värld – strävan efter jämlikhet.