Nobelpristagaren Günter Grass och den egyptiska frihetskämpen Salma Said visar båda på demokratiska länders hyckleri. Demokratier kan bara värnas med demokratiska metoder, skriver frilansjournalisten Tina Lundh.
Vad som måste sägas. Det skrev nobelpristagaren Günter Grass i en dikt i Süddeutsche Zeitung. Han skrev att det måste sägas att israeliska regeringens attacker mot Iran driver världen mot krig. Det måste sägas att det israeliska kärnvapenprogrammet behöver övervakas, liksom det iranska. Det måste sägas att om Tyskland exporterar kärnvapenubåtar till Israel så blir tyskarna medskyldiga.
Dikten publicerades för tre veckor sedan. Israels inrikesminister har svarat med att portförbjuda nobelpristagaren i litteratur. Israels förre ambassadör i Tyskland menar att inrikesministern agerade hysteriskt, populistiskt och orättfärdigt. Andra kastade sig in i debatten med okvädingsord, förolämpningar och stämplingar. Några hävdade antisemitism. Andra, som en överlevare från förintelselägren, svarade att nobelpristagarens ord inte var antisemititiska men skamliga. Åter andra var mest upprörda över jämförelsen mellan Israel och Iran. Den israeliske historikern Tom Segev skrev att dikten var dålig och att för övrigt kom Günter Grass inte med något nytt. Därefter gjorde historikern ett uttalande som förde tillbaka till vad som måste sägas: Att beslutet om persona non grata är ”mycket obehagligt eftersom det driver oss i riktning mot länder som Iran och Syrien som till synes ger inresetillstånd utifrån människors politiska åskådningar”.
För det måste sägas: Att demokratier alltid ska värnas med demokratiska metoder. Att medborgarna i demokratier alltid måste agera så att deras valda ledare avhåller sig från frestelsen att använda diktaturers metoder. Att yttrandefrihet och åsiktsfrihet måste värnas i demokratier och rättsstater annars urholkas grunden. Att yttrandefrihet innebär att makten måste finna sig i att deras handlingar granskas och öppet kritiseras, och att medborgarna framför sina åsikter – och ibland avslöjar obehagligheter.
Sist men inte minst menade Grass att det måste sägas: Stoppa vapenexporten. Medborgare i demokratiska länder blir medskyldiga till krigets fasor när vi säljer vapen.
Hycklare användes som skällsord från båda sidor i den inflammerade debatten efter Grass dikt. Hycklare, sa också danska författare, om svenska regeringen när planer på vapenfabrik i Saudiarabien blev kända: ”Ni säljer vapen till Saudi som skickar vapnen till Bahrain för att slå ner uppror och fängsla människor som vågar säga sin mening.” Det sitter en dansk och en svensk medborgare fängslade i Bahrain. De har deltagit i protesterna.
Den egyptiska frihetskämpen Salma Said var försiktigare i sitt ordval. Hon sa: Ljug inte för er själva.
Hon stod inför entusiastiska anhängare till att kalla den arabiska våren för internetrevolutioner. Det var i oktober i Stockholm. Sida anordnade konferens. Den svenska statssekreteraren var där och berättade om Sveriges stöd till de unga internetaktivisterna som kämpar för mänskliga rättigheter och demokrati. (Han sa inget om att Sverige säljer avlyssning till diktaturstaternas korrupta styren.)
Salma Said vägrade att stämma in i kören. Hon berättade om militärens och polisens övervåld, om tortyr, om stenar och käppar på Tahrir-torget:
”Ljug inte för er själva. Överdriv inte. Twitter skapar inga revolutioner. Jag har till och med undrat om ni vill tro på det för att ni skäms.”
”Era regeringar har närt våra förtryckare. Era regeringar sålde vapnen som vår polis och vår militär skjuter oss med. Era regeringar fortsätter att sälja vapen till våra förtryckare.
”Ni behöver göra uppror i era länder. Det vore hjälp till oss.”
Konstnärer kan vara lotsar på samhällets skuta. Günter Grass var inte först med att peka på hotet om kärnvapenkrig eller att kritisera tysk vapenexport. Men när de andra inte hördes så använde han sin berömmelse för att säga vad som måste sägas.
Salma Said försökte också säga vad som måste sägas. Hon bad oss sluta ljuga för oss själva. För två månader sedan, i februari, blev hon skjuten i ansiktet av egyptisk polis när hon filmade polisens angrepp på demonstranter. Hon vill ha vårt stöd. Hon vill att vi röstar fram en regering som inte säljer vapnen till regimer som skjuter sina egna.
Tina Lundh, frilansjournalist och författare till boken “Bygg demokrati mitt i konflikten”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.