Tio punkter för en jämlik vård

Ledare Det är politiska beslut som har skapat gräddfiler för de rikaste inom vården. Men genom politiska beslut går det också att bryta utvecklingen och skapa en jämlik vård.

Naiviteten om vad privatiseringarna av välfärd skulle leda till har varit grotesk. Likvärdigheten i skolan har försämrats, offentlighetsprincipen har satts på undantag, underhållet av järnvägen har stympats, på apoteken saknas ofta läkemedel och vården har blivit allt mer segregerad. Inte ens de argaste kritikerna förutspådde allt detta.

Ofta har förändringarna skett i etapper där det inte alltid varit synligt vad som väntar runt hörnet. Det är särskilt tydligt inom vården. Konkurrens mellan olika vårdgivare gav utrymme för att öka antalet privata vårdföretag. Det öppnade i sin tur för privata sjukvårdsförsäkringar som gör att de rikaste kan betala sig förbi sjukvårdsköerna.

I boken Jämlik vård – en handlingsplan redogör Göran Dahlgren, professor och expert på hälsofrågor och Lisa Pelling, bland annat ledarskribent här på Dagens Arena, både för effekterna av systemskiftet och vad som nu bör göras.

Nyliberala försvarare av systemskiftet brukar hävda att effektiviteten har ökat. Men nej, vi får inte mer för pengarna.

Konsekvenserna för vården har varit långtgående. De som redan bor nära en vårdcentral och specialistmottagning har ofta fått ännu fler vårdgivare i närmiljön, medan de som bor långt från vårdgivare har fått färre. Särskilt många vårdgivare har etablerats i storstädernas mest välbärgade delar. Det har skapat en ökad klyfta när det gäller tillgång till vård, både mellan låg- och höginkomstområden och mellan stad och landsbygd. Privata vårdgivare har dessutom, till skillnad från offentliga, rätt att ge en ”gräddfil” till patienter med privata sjukvårdsförsäkringar.

Nyliberala försvarare av systemskiftet brukar hävda att effektiviteten har ökat. Men nej, vi får inte mer för pengarna. Primärvårdens kvalitet har inte förbättrats. Däremot har förtroendet för vården minskat, särskilt bland dem med låga inkomster och dålig hälsa. Åter igen, förlorarna är arbetarklassen och de som bor på landsbygden.

Systemskiftet har skapats genom politiska beslut och genom politiska beslut går det också att bryta utvecklingen. Dahlgren och Pelling har tio konkreta förslag:

• Inför etableringskontroll. Människors vårdbehov ska styra var vården ska finnas, inte vårdföretagens möjlighet att göra vinster.

• Ta bort Lagen om vårdvalssystem (LOV) inom primärvården. LOV innebära att kommersiella vårdgivare erbjuds en icke tidsbunden finansiering. Offentligt finansierade vårdcentraler bör drivas i offentlig eller icke vinstdrivande regi, även om det också i fortsättningen ska vara möjligt att handla upp privat vård för att exempelvis kapa köer.

• Använd Lagen om offentlig upphandling (LOU) istället för LOV. En stor del av specialistvården bedrivs idag i privat regi, men politiken måste få möjlighet att styra var vården ska förläggas. Därför bör LOU användas, på samma sätt som idag sker i de regioner som avvisat vårdvalet till förmån för LOU.

• Utveckla en integrerad digital vård. Nu försvinner resurser från vårdcentraler till nätläkare. Istället behövs en skattefinansierad digital vård som utgör en integrerad del av den fysiska vården.

• Inför en stopplag mot privatisering av offentliga sjukhus. Nuvarande offentligt finansierade sjukhus i privat regi bör övergå i offentligt huvudmannaskap eller icke-vinstdriven privat regi.

• Utveckla den icke-vinstdrivna vården. Professionella bedömningar bör styra vården och inte ekonomiska incitament. Detta gäller även den offentliga vården. New Public Management (NPM) bör ersättas av en styrning baserad på tillit.

• Ökad offentlig finansiering av vården. Behovet av skatteintäkter och effekterna på fördelningen mellan olika grupper av människor måste analyseras när vården utformas.

• Särskilj offentlig och privat finansierad vård. Det ska inte vara möjligt att köpa sig plats längst fram i kön hos vårdgivare som får offentligt stöd.

• Utveckla primärvården i underförsörjda områden. Genom satsningar på vård i områden som missgynnats av marknadiseringen skulle jämlikheten öka.

• Skärp hälso- och sjukvårdslagen (HSL). HSL bör bli en rättighetslag. Alla ska ha lika rätt till god vård. Aktiebolagslagen ska inte överordnas hälsomålen.

Vad kommer nu att hända med detta vårdprogram? Blir det ännu en skrift som kommer att samla damm på hyllorna? Ännu ett dokument som citeras på seminarier med LO men som inte får genomslag i politiken?

Svaren på frågorna hänger på dig som har läst denna text ända hit. Min radikala tanke är att vi tar det här förslagen på djupaste allvar. Att vi för fram kraven (eller delar av dem). Att vi kritiserar partier och organisationer som ställer sig helt avvisande. Att vi kontinuerligt följer upp om något av kraven blir verklighet. I det är fallet finns också ett brett folkligt stöd för att bryta upp från marknadstänkandet inom vården. Om den svenska demokratin är levande borde därför kraven få genomslag.