I Guardian frågar Andy Beckett om vänstern har missat chansen att dra politisk nytta av den finansiella krisen. Visst har arbetarrörelsen blivit svaret skyldig.
Ofta har det snarare varit upplysta aktörer i det finansiella systemet som har gjort sina röster hörda. Finansmannen George Soros är en av de mest uppmärksammade härvidlag. I en rad sammanhang har han kritiserat avregleringen av den finansiella sektorn. Senast i boken "The Crash of 2008 and what it means", som uppdaterar hans tidigare kritik.
Enligt den etablerade nationalekonomiska teorin är marknaderna alltid rationella och tenderar mot jämvikt. Men Soros konstaterar att de finansiella marknaderna är allt annat än stabila. För det är inte bara varumarknader som har avreglerats under den nyliberala epoken. De finansiella marknaderna skulle nu betraktas som vilken annan marknad som helst. Milton Friedman och hans disciplar hävdade i sin teoretiska analys att aktörerna har full information och därför agerar rationellt. Soros har visat att så inte är fallet, allra minst i den finansiella sektorn.
Nyliberala nationalekonomer har hävdat att avregleringens kritiker inte begriper sig på neoklassisk teori. Kritikerna har efterhand tystnat. Men precis som Galileo Galilei har de mumlat sina invändningar: att hedgefonder, derivat och alla andra finansiella uppfinningar ändock är instabila.
Det ekonomiska sammanbrottet förra året illustrerar varför finanssektorn inte kan ges helt fria tyglar. Det rör sig om blodomloppet i ekonomin. Om det upphör att fungerar blir det som nu recession eller i värsta fall depression. I slutändan måste staten gå in och rädda systemet och ta kostnaden för de ekonomiska obalanserna.
Häromdagen presenterade finansmannen Gabriel Urwitz några förslag på hur finanssektorn ska kunna regleras i framtiden. Ännu en upplyst aktör i branschen. Han diskuterade bland annat behovet av starkare kontroll och högre kapitaltäckning i bankerna.
LO-ekonomen Ola Pettersson har tidigare berört problemet i en intressant rapport, "När musiken tystnar – om den globala finanskrisen", och bland lyft fram behovet av demokratiskt inflytande i finanssektorn. Han föreslog att finanssektorn ska tvingas betala någon slags premie för att staten (det vill säga vi skattebetalare) i slutändan inte ska behöva betala hela notan för diverse marknadsmisslyckanden. Det behövs nog såväl självsanering som starkare yttre kontroll för att förhindra att finansiella bubblor blåses upp bortom sans och vett.
Den borgerliga regeringen ligger också i denna fråga mycket lågt. Men den rödgröna oppositionen borde flytta fram positionerna och presentera förslag på detta område. På temat: de finansiella marknaderna ska vara vår tjänare inte vår herre.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
