Sammantaget blir 2024 deppigt för pensionärer som inte får förstärkning av en rejäl avtalspension.
”Man vill ju inte gå direkt till sin begravning.” Kvinnans kommentar i Sveriges Radio (16 januari) till varför hon inte vill jobba till 67 eller 68, det vill säga de ”riktåldrar” politikerna klubbat för uttag av pension, är kort och koncis. Hon har en stor del av befolkningen med sig.
Bland tjänstemän planerar mer än hälften att gå i pension tidigare än rekommenderat. Orsaken är den egna hälsan och brister i arbetsmiljön, enligt en ny undersökning från TCO. Det är en sund reaktion på ett allt hårdare arbetsliv.
Stress har blivit vår nya folksjukdom och sprider sig till allt fler yrkesgrupper, som banktjänstemän. Antalet sjukskrivna minst 60 dagar med diagnosen psykisk ohälsa är de högsta på nära 20 år. Cirka 3 000 dör i förtid varje år av ohälsosamma arbetsmiljöer, enligt Arbetsmiljöverket.
Härdsmältan visas i det orange kuvert Pensionsmyndigheten skickat ut i dagarna
Som forskning visat gynnar högre pensionsålder främst dem med trygga jobb och höga avtalspensioner. För en stor andel tjänstemän och arbetare, är det inte så.
LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson fastslog 2019 att höjd pensionsålder är en förolämpning mot medlemmarna, som inte ens klarar att jobba fram till nuvarande pensionsålder. Man måste börja med arbetsmiljön för att folk ska orka hela arbetslivet.
Och de nya, högre pensionsåldrarna är orättvisa. Arbetarkvinnor med kortare livslängd betalar till ett system de knappt hinner få del av, om de ska jobba till 67.
Tidö-regeringen har återigen ökat skatteklyftan med hjälp av ett nytt jobbskatteavdrag. Det beskattar uppskjuten lön betydligt högre än lön för den som arbetar. Det kan handla om upp till 1 800 kronor i månaden, enligt Pensionsmyndighetens beräkningar för 2024. Skillnaderna rättas inte till förrän pensionären fyllt 67. Detta ska motivera till att arbeta fler år.
Piskan borde förstås få alla att skippa planerna på pension och jobba, jobba, jobba men så ser det alltså inte ut. För helt krasst lönar det sig för dåligt att arbeta för att få en bra pension, visar TCO-rapporten Lön för mödan.
De flesta får inte mer än runt hälften av sin tidigare lön via inkomstpensionen, mot de 60 procent som var tänkt. Det så kallade respektavståndet mot den som inte jobbat lika mycket krymper.
Principen om uppskjuten lön är snart upphävd, utan att partierna i Pensionsgruppen adresserat problemet, ifall de ser det som ett sådant. Och det har gått snabbt:
2020 hade 67 procent av pensionärerna inkomstpension medan 29 procent fick utfyllnad med garantipension. Sedan dess har det uppstått härdsmälta i systemet, orsakad dels av inflation, dels av politiska beslut som gynnat garantipensionen.
Årsskiftet 2023/24 är andelen som får hela eller del av pensionen via garantipension över 50 procent. Andelen med inkomstpension har krympt till 25 procent! Ändå finns detta – som berör ungefär två miljoner individer – inte med på politikfrågornas tio i topp.
Härdsmältan visas i det orange kuvert Pensionsmyndigheten skickat ut i dagarna. Årets höjning av inkomstpensionen blir bara en (1) procent, men garantipensionen, utan koppling till intjänad inkomst, följer prisindex och ökar med 9,1 procent.
Premiepensionen, den del som bygger på fondval, går back för de flesta, enligt Pensionsmyndighetens redovisning. (Däremot steg Soffliggarfonden, för dem som inte valt, med 10–13 procent.)
Sammantaget blir 2024 deppigt för pensionärer som inte får förstärkning av en rejäl avtalspension.
Några tydliga förslag för att stärka systemet finns dessvärre inte. Vissa av de politiska partierna, som nu alla ingår i Pensionsgruppen och ska vara eniga, kan ändå inte låta bli att fingra på systemet. KD och SD vill ta en större del av pensionsavgifterna från andelen som går till dagens pensionärer och lägga på premiepensionen med fondval som i högre grad går till yngre. De två partierna jobbar nära det privata kapitalet som vill pracka på blivande pensionärer sina dyra fonder och värnar inte kontraktet mellan generationerna.
De respekterar inte att pension är uppskjuten lön, utan kan tänka sig att konfiskera en del gruppers lön för att ge till andra.
En ogenomtänkt pensionspolitik som skapar generationskonflikter, konstaterar två forskare i en debattartikel i Dagens Industri (16 januari 24).
Idén med pensionen är att den ska vara ett rakt rör mellan timmarna på jobbet och de kronor man får ut när man är 65. Det handlar också om att få tid efter arbetslivet. Att arbetsgivaren inte ska fortsätta äga ens liv.
Och det räcker inte med att arbetsgivarna lockar med obligatorisk träning på arbetstid. Som ledarskrivaren Torun Nilsson torrt konstaterar i Dagens Industri är det omöjligt att springa ifrån tidsbrist.
Liv Beckström, journalist
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
