Håkans Hörna Boris Johnson – eller ”BoJo”– sitter kvar. Frågan är hur länge. Han tycks ha åtminstone nio politiska liv. Men festskandalerna vittnar om alkoholkulturen i brittisk politik.
Av: Håkan Bengtsson
BoJos politiska karriär är i hög grad ett med mediernas strålkastarljus, kantad av skandaler och uppseendeväckande händelser och uttalanden, för att inte tala om alla bilder med den rufsiga frisyren. Den som lever i medierna dör förr eller senare på en löpsedel.
Tills vidare sitter BoJo kvar. Trots spritfesterna på 10 Downing Street mitt under pandemin. Då låg landet under strikt lockdown och sammankomster utanför det egna hushållet var olagliga. Men i landets högsta politiska ledning festades det.
På sistone har ytterligare bildbevis kommit till allmänhetens kännedom. Bilderna visar hur Boris Johnsson höjer sitt glas tillsammans med åtta av sina medarbetare. Framför dem står åtskilliga flaskor av vin, champagne och gin. Någon har förstås läckt bilderna. Läckorna är alla skandalers moder. Boris Johnsson och 82 andra anställda i regeringskansliet har redan tidigare fått böter för lagbrott som tidigare dokumenterats. Så ”Partygate” rullar vidare. Rapporten från den kommission som undersöker affären under ledning av Sue Gray konstaterar att landet politiska ledning haft för vana bryta mot regler och lagar.
En gunga i trädgården ska ha gungats sönder, det är väl sådant som händer i fyllan och villan
Det vittnar om en obegriplig gränslöshet. Men juridiken är en sak. Politiken en annan.
Det finns flera skäl till att BoJo trots allt sitter kvar. Mellan valen är det premiärministerns parti som avgör den saken, närmare bestämt de konservativa parlamentsledamöterna. Kungen av Brexit och dagens Toryparti kan luta sig mot en stor majoritet i underhuset. Och ledamöterna tänker ytterst på vad som gynnar dem själv, på att ska kunna sitta kvar efter nästa val. BoJo har visat sig vara en valvinnare, trots alla skandaler. Någon alternativ partiledarkandidat har inte heller gett sig tillkänna.
Förmodligen väntar BoJos motståndare i det egna partiet på rätt tillfälle. För om en partiledare överlever ett internt misstroendevotum sitter hen säkert i ytterligare ett år. Men BoJo är pressad. Länge förnekade att att några lagbrott skett överhuvudtaget och att han själv skulle ha gjort något fel. Han är överbevisad på bägge punkterna. Han har bett om ursäkt och bett om ursäkt, sagt att han ”tar det fulla ansvaret”, och sitter kvar.
Kärnfrågan här är den laddade frågan alkohol och att det uppenbarligen finns en osund alkoholkultur i det brittiska politiska livet. Festerna under lockdown har inbegripit sammanlagt ett par hundra personer, både på kontoret på 10 Downing Street och i premiärministerns privata bostad. Det ska ha gått vilt till och i vissa fall varit fråga om rena rama råsupandet, ”varav en blev sjuk”. Rött vin ska ha spillts på regeringens fina papper, bara en sådan sak. Vad säger Drottningen?
En gunga i trädgården ska ha gungats sönder, det är väl sådant som händer i fyllan och villan. Festerna har av allt att döma varit stökiga och högljudda. För att undvika uppmärksamhet vallades de mest berusade ut bakvägen för att undgå journalisternas och fotografernas upptäckt. Vid något tillfälle ska de sista festdeltagarna ha lämnat 10 Downing Street 4.20 på morgonen. Att en av festerna avhölls kvällen före Prins Philips begravning på Windsor uppfattas som särskilt upprörande i detta rojalistiska land. Allt detta samtidigt som resten av befolkningen hade beordrats att stanna hemma.
”Ta med din egen sprit”, löd uppmaningen till en av festerna hos BoJo. På kontoret fanns en särskild resväska som någon underhuggare kunde ta med till Co-op på Strand för att bunkra vin. Den där stora resväskan ska ha funnits där ett tag, oklart hur länge. Den hade hjul och lämpade sig därför särskilt bra för ”Booze runs”. En lite typisk och talande kommentar i sammanhanget kom från en tidigare medarbetare i regeringskansliet.
Den där resväskan är, menade han, ett uttryck för de gamla brittiska friheter som historiska hjältar som Nelson och Wellington kämpat för att försvara. Uttalande vittnar inte bara ett självsvåldigt förhållningssätt och en uppförstorad nationalistisk självbild. Nu har det inte varit krig, den här gången. Men Brexit var en tuff politisk batalj mellan Bryssel och London. Det är inte alltid så lätt och bra att vara slav under sin egen historia. Den senaste Partygaterapporten slår fast det självklara att en stor konsumtion av alkohol inte är lämpligt på någon arbetsplats överhuvudtaget, och kanske allra minst på 10 Downing Street. Det kokar ner till ett dåligt ledarskap, när det högsta hönset pimplar vin med sina underhuggare.
Men alkohol är inte ett problem bara för Tory.
”Partygate” satt fokus på en bredare politiska alkoholkulturen i Storbritannien. Den handlar inte bara om supfester hemma hos BoJo under en pandemi, utan om en kultur som präglar hela det politiska livet och som är djupt rotad i hela samhället. Jag tvivlar på att det finns någon ”nykterhetsgrupp” i det brittiska parlamentet, som i den svenska riksdagen. Den har funnit sedan 1895 och samlat ledamöterna från både höger och vänster som ofta varit helnykterister, och särskilt pådrivande för en restriktiv alkoholpolitik.
Folkpartiet har oftast abonnenterat på ordförandeposten. Historiskt har ju alkoholpolitiken varit en särskilt laddad fråga för Liberalerna. Eller, om uttrycket tillåts, en fråga där partiet varit kluvet. Liberalerna splittrades i två partier efter folkomröstningen 1922, då ett totalt förbud föll med mycket liten marginal, till skillnad från i USA och i Norge, där alkohol helt och hållet förbjöds under en period.
Men den svenska alkoholpolitiken har alltsedan dess varit restriktiv, även om vi sett en uppluckring under senare år. I det politiska livet har det väl snarast skett en tillnyktring, under 60- och 70-talen söps det en hel del i politiska kretsar. Interna tillställningar är väl numera inte helt torrlagda, men bjudspriten tillhör historien eller i varje fall ovanligheterna.
Det hindrar inte att politiker trillar dit av det ena eller andra skälet. Det sociala livet som riksdagsledamot, för att ta ett exempel, där man befinner sig långväga från hemmet har sina avigsidor. Helgeandsholmen och en påver övernattningslägenhet är inte alltid så uppmuntrande. Riksdagsledamöterna lever på sätt och vis i en socialt utsatt situation, rentav i ett slags utanförskap i huvudstaden. Vänsterpartiets Egon Fridh som kom in i Riksdagen 2006 var ett tag nykterhetsgruppens ordförande. Han är själv socionom och konstaterade att det fanns en hel del missbrukarbeteenden i riksdagen.
Varför skulle politiken vara förskonade från alkoholens mörka sidor? Politiker är också människor, om det var någon som tvivlade på den saken. Och vi har också haft några framstående politiker som avgått efter att ha kört bil med alkohol i kroppen, varefter karriären tagit slut och livet en annan vändning. Överförfriskade människor och politiker gör olämpliga saker. Kommunalråd har hittats nakna i kommunhus. Politiker har hämtats av polis. Åtskilliga #meeto-övergrepp kan knytas till alkohol.
I London utspelar sig en hel del av det politiska livet över ett glas. Puben är ett slags politikernas vardagsrum. Helt nära parlamentet och ministerierna ligger den legendariska puben Red Lion, på en plats där det funnits en taverna ändå sedan 1400-talet. På Red Lion har politiker som Winston Churchill och Clement Attlee tagit sig ett glas. Och fortfarande träffas politiker och hang arounds, tjänstemän och journalister där för att nätverka och utbyta förtroende under informella samtal. Det skvallras om personer och politik. Sociala kontakter och nätverk utgör ett icke oväsentligt politiskt kapital.
Som odlas på pubarna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
