När Vänsterpartiet fick vara med och förhandla blev resultatet sämre, menar Miljöpartiets Tomas Melin.
Sedan Stefan Löfven meddelade Jonas Sjöstedt att han inte hade för avsikt att inkludera Vänsterpartiet i en regering har många vänsterpartister varit besvikna, men också fast beslutna att regeringen inte blir lika bra utan dem.
Jonas Sjöstedt har själv varit noga med att påpeka att resultatet av förhandlingarna mellan S och MP är bra, men inte tillräckligt bra. Bara om Vänsterpartiet får vara med och bestämma blir regeringspolitiken tillräckligt bra.
Vänsterpartiet är garanten för en klimatpolitik och en jämställdhetspolitik som verkligen leder framåt, menar Sjöstedt. Erfarenheten talar dock för motsatsen. När Vänsterpartiet fick vara med och förhandla blev resultatet sämre:
- I den rödgröna regeringsplattformen för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet 2010 ser vi inga skrivningar om höjda säkerhetskrav för kärnkraften. Med Vänsterpartiet i regeringen 2010 skulle dagens kärnkraftverk bli kvar.
- Vi ser inga skrivningar om ett klimatpolitiskt ramverk. Med Vänsterpartiet i regeringen skulle klimatet ännu varit underordnat de ekonomiska ramarna.
- Vi ser inga skrivningar om ökad kvotering av föräldraförsäkringen. Med Vänsterpartiet i regeringen skulle vi inte nå närmare ett jämställt uttag av föräldraledigheten.
- Vi ser heller inga migrationspolitiska skrivningar som är ens i närheten av den migrationspolitiska överenskommelse som gällt under senaste mandatperioden och som den rödgröna regeringen nu konstaterat ska fortsätta gälla. Med Vänsterpartiet i regeringen hade färre fått komma hit och färre fått stanna här.
- Den uppmärksamme ser dock att sänkt krogmoms var ett gemensamt rödgrönt vallöfte 2010, som alltså även Vänsterpartiet ställde sig bakom.
En rödgrön regering 2010 hade varit mycket bättre än den borgerliga minoritetsregering vi fick, det är helt klart. Men klart är också att Miljöpartiet nått mycket längre i förhandlingarna med Socialdemokraterna nu utan Vänsterpartiet än partiet gjorde 2010 tillsammans med Vänsterpartiet.
Det kan tyckas märkligt, då Miljöpartiet och Vänsterpartiet i sak delar många ställningstaganden. Ändå blir det inte så att fler som tycker liknande saker leder till mer av den politiken. Det kan vara svårt att förstå varför det blir så.
Men det bygger på hur de två partierna förhåller sig till en förhandlingssituation. Vänsterpartiet gick 2010 in i förhandlingarna med ultimativa krav på de flesta områden, förhandlarna hade inget mandat och partistyrelsen var ovillig att ge efter för ens de mest banala kompromisser.
Det kan utifrån verka starkt och tydligt, men i en regeringsförhandling – där det inte bara handlar om kohandel utan också om att bygga förtroende – så leder det till sämre resultat.
Vänsterpartiet visar även 2014 att man inte förstått hur man når politiska resultat genom förhandlingar. Ingången i diskussionen med den nytillträdda regeringen är fortsatt att via medierna ställa ultimativa krav.
Säkert kommer Vänsterpartiet behöva ges någon politisk vinst för att inte tappa ansiktet utåt. Men de stora segrarna – för klimatet, jämställdheten och för en progressiv regeringspolitik – har Miljöpartiet vunnit redan. Det var tydligen lättare utan Vänsterpartiet.
Tomas Melin, fullmäktigeledamot för MP i Stockholms läns landsting. Var även med som tjänsteman i de rödgröna förhandlingarna 2010.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
