Under det borgerliga styret har kultursatsningarna i Stockholm minskat. I takt med att man har skurit ner på anslagen har man styrt medel mot kulturbonusar och sponsringsfonder, skriver Tomas Ruin (S).
Den borgerliga kulturpolitiken i Stockholm har präglats av en både defensiv och experimentell hållning. I takt med att man har skurit ner på anslag till både egna och fria verksamheter har man styrt medel mot kulturbonusar och sponsringsfonder för att tvinga kulturlivet att tänka mer kommersiellt. Det här syns också i reda pengar.
Under det borgerliga styret har kulturkostnaderna för hela staden pekat åt ett håll: nedåt. Samtidigt hävdar borgerliga företrädare att det satsas friskt på kulturen. Som exempel kan vi titta på hur mycket resurser kulturen får per stockholmare, eller kultur per capita. 2006 satsades det 1 409 kronor per stockholmare. I dag är siffran nere på 1 344 kronor.
Trenden är negativ, inte positiv som Madeleine Sjöstedt (FP) försöker göra sken av.
Ofta pratas det om att ”bredda kulturens finansiering”. Men det moderna nyspråket som används kan inte dölja vad som sker i verkligheten. Siffrorna talar sitt tydliga språk, satsningarna minskar. Ett annat exempel är hur man omfördelar pengar på stadsdelsnivå.
Av de 57,1 miljoner kronor som det var tänkt att staden skulle satsa på kultur på stadsdelsnivå förra året, så gick hela 65 procent till att finansiera andra verksamheter. Det rör sig om parklekar, fritidsgårdar, öppen förskola och fältassistenter. Bra och viktiga verksamheter – men att kalla det för kultursatsningar är inte intellektuellt hederligt.
Ett annat exempel är Kulturskolan. Den politiska majoriteten höjde under förra mandatperioden avgifterna till kulturskolan kraftigt. I dag når Kulturskolan bara drygt tio procent av Stockholms barn och unga, vilket kan jämföras med övriga landet där siffran är 30–40 procent. Varför ska Stockholm vara så mycket sämre? Tittar vi på kulturens infrastruktur i form av tillgängliga lokaler, scener och ateljéer så målas en dyster bild upp. Ateljéstödet har till exempel inte höjts sen 2006.
Så vad vill Socialdemokraterna? En mängd saker.
- Vi vill ha fler platser i Kulturskolan, sänka deltagaravgifterna, ha mer prova-på-verksamhet och ett större utbud. Det ska inte vara föräldrarnas plånbok eller utbildningsbakgrund som styr barnens deltagande.
- Vi vill investera i stadens bibliotek. De lokala biblioteken i stadsdelarna ska präglas av generösa öppettider, bra service, locka till möten och till ett nära samarbete med det lokala kulturlivet. Så är inte fallet i dag, trots Madeleine Sjöstedts löften redan förra året och så sent som i mars i år.
- Vi vill skapa offentliga ateljéer för att ge plats åt olika former av gatukonst. Genom att inrätta konstytor i stadsdelarna där även oetablerade konstnärer får möjlighet att ställa ut ökar vi konstutbudet samtidigt som fler stockholmare involveras. Gatukonsten tillför en dynamik till städer. Det handlar om oväntade inslag i en annars ganska statisk stadsbild. Inslag som kan väcka reflektiva tankar och bidra till det offentliga samtalet.
- I takt med stadens expansion blir också behovet av kulturella mötesplatser större. Samlingslokalerna i Stockholm har under lång tid minskat kraftigt. Vi vill göra en satsning på stadens samlingslokaler och Hemgårdar. Vi vill utveckla dessa till att bli levande, attraktiva, och moderna platser där människor kan mötas, samarbeta och verka.
- Stadens evenemang, framförallt Ung08 och Kulturfestivalen är arrangemang som stockholmarna uppskattar mycket. Dessa evenemang bör dock få större spridning i hela staden och inte som i dag där den största delen koncentreras till innerstaden.
- Under vår ledning initierades satsningen på Filmregion Stockholm-Mälardalen för mer filmproduktion i regionen. I och med att Stockholm nu formellt står utanför satsningen och inte är fullständig medlem går staden miste om både produktioner och möjlighet till statligt stöd för dessa. Stockholm ska därför bli fullvärdig medlem.
Det här är några av de förslag som vi kommer genomföra om vi vinner valet 2014. I grund och botten handlar det om att skapa de nödvändiga förutsättningar som kulturen behöver. Även obekväma och smala yttringar måste få plats, trots att de kanske inte bär sina egna kostnader efter marknadens logik. Tyvärr har vi sett lite vilja under de år borgarna har styrt. Såväl i debatten som i praktisk handling. Det gör Stockholm till en fattigare stad på många olika plan.
Tomas Rudin, oppositionsborgarråd (s) Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.