Inte bara Stefan Löfven kämpar med att bilda regering. Det är långt ifrån säkert att den nya EU-kommissionen blir godkänd.
Det är inte bara Stefan Löfven som kämpar med att bilda en regering. Även den blivande ordföranden i EU-kommissionen Jean-Claude Juncker ska få sitt lag godkänt under de närmaste veckorna. Ingen av dem får det lätt.
Till skillnad mot i riksdagen ska de blivande EU-kommissionärerna ställas mot väggen i flera timmars hårda utskottsförhör. Om en majoritet i parlamentet är missnöjd med en kandidat kan de hota med att fälla hela kommissionen.
Det har hänt förr och det är här italienaren Rocco Buttiglione kommer in. För tio år sedan blev den förste föreslagne kommissionären som underkändes efter utfrågningen och som sedan tvingades bort.
Statsvetarprofessorn Buttiglione, Europaminister i Silvio Berlusconis regering och kompis med dåvarande påven Johannes II, ansåg att homosexualitet är en synd och hade dessutom gett uttryck för en unken kvinnosyn. Just han hade utsetts till att ansvara för medborgerliga rättigheter i EU.
Parlamentet slog bakut och en av de drivande krafterna var dåvarande parlamentarikern Cecilia Malmström.
Men nej, själv kommer hon nog inte att bli en ny Buttiglione. Men det finns flera andra som kan få boka snabb hemresa från Bryssel.
En är den konservative spanjoren Miguel Arias Cañete som tycker det är svårt att debattera med kvinnor eftersom han då måste ”lägga band på sig för att inte framstå som intellektuellt överlägsen”. Dessutom har han privata intressen i oljeindustrin. Att han satts att sköta klimat- och energipolitiken bäddar för rött kort.
En annan är slovenskan och Malmströms partivän Alenka Bratušek vars sista beslut som avgående premiärminister var att nominera sig själv till kommissionär.
Men även Malmström måste tassa försiktigt. Som blivande handelskommissionär ska hon lotsa det omdiskuterade frihandelsavtalet (TTIP) mellan EU och USA i hamn. Ska hon lyckas med det måste hon vara mer lyhörd för bland annat fackliga synpunkter än hon hittills visat prov på.
I en gemensam deklaration kräver amerikanska och europeiska facket att avtalet måste skydda såväl fackliga rättigheter som miljön. Vidare kräver de att de särskilda domstolar ISDS (investor-to-state dispute settlement mechanism) som ger privilegier och rättigheter till företagen inte ska ingå. De behövs inte eftersom både EU och USA har väl utvecklade rättssystem.
Den är en kritik som delas av många i Europaparlamentet. Den tyske socialdemokraten Bernd Lange, som ska leda utfrågningen av Malmström i handelsutskottet, säger att han tänker rösta nej till avtalet om det kontroversiella tvistesystemet är kvar.
Om Cecilia Malmström viftar bort fackliga kritik som ”hjärnspöken” – som hon gjorde under behandlingen av EU:s tjänstedirektiv – får vi nog trots allt utfärda en liten Buttiglionevarning.
Tommy Svensson, Tankesmedjan Tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
