EU:s högerpopulister lever en glidartillvaro. Då och då åker de till Bryssel och Strasbourg, hämtar ut stålarna och fördriver resten av tiden i baren. Men när de röstar, röstar de höger.
Det är ett hårt jobb att vara ledamot i Europaparlamentet. Många resor, otaliga sammanträden, tung inläsning, mycket gnetande med lagtexter och så förstås att hinna möta väljarna och helst synas i media.
Men för somliga är det en lugn och behaglig tillvaro. Särskilt för den som tycker illa om EU och egentligen inte vill bli indragen i det politiska vardagsjobbet. Då räcker det med att åka till Bryssel och Strasbourg då och då, hämta ut stålarna och fördriva resten av tiden i baren.
Det tycks vara så de flesta av dagens högerpopulister i Europaparlamentet ser på sitt uppdrag. Det visar forskaren Marley Morris i en studie av partigruppen Frihet och demokrati i Europa.
Gruppen domineras av brittiska UKIP, men där ingår även ledamöter från exempelvis italienska Lega Nord, polska Solidaritet, Dansk folkeparti och Sannfinländarna. Den har för närvarande 35 ledamöter från tolv länder.
Morris konstaterar, som så många andra, att de högerradikala och extrema partierna med all sannolikhet inte får något inflytande att tala om i Europaparlamentet efter valet i maj. Det trots att de möjligtvis fördubblar antalet platser efter valet.
Men han tillägger också efter att ha studerat hur gruppen Frihet och Demokrati röstar:
”Där de har gjort skillnad är det i allmänhet därför att de röstat med center-högern i särskilda frågor”.
I praktiken fungerar de således som stödparti åt den konservativa EPP-gruppen.
Studien visar dock framför allt att ledamöterna visar minimalt intresse för att delta i det politiska arbetet i parlamentet. Nämligen att skriva rapporter, lägga fram ändringsförslag och vara aktiv i utskottsarbetet.
Många av dem lever i ”splended isolation”, för att citera rapporten. Dels därför att ingen vill samarbete med dem, dels av eget val.
Parlamentet ger dem en plattform, hög lön, traktamenten och rikligt med bidrag för att anställa folk. Kanske frun eller älskarinnan eller båda. I det avseendet ser de tydligen inget problem med att ”vara en del av systemet”.
Däremot är några av dem väldigt flitiga med att utnyttja talarstolen. Syftet är att tala till hemmapubliken eller att sabotera debatterna. En lyckad förolämpning eller oförskämdhet kanske hamnar i tidningen eller på YouTube och kan bli ett garv på hemmapuben.
Den här glidartillvaron som högerpopulist och EU-motståndare i Lejonets kula är ingenting som dessa förtroendevalda skäms för. ”Om jag skulle ta ansvar för ett ärende, så blir jag en del av systemet och det vill jag inte vara”, säger en av UKIP:s parlamentariker i rapporten.
Gruppledaren och ordföranden i UKIP Nigel Farage har ingen kritik mot sina partivänners lättsinniga inställning till uppdraget som Europaparlamentariker. ”Vi kan inte ändra någonting i EU, men i alla fall ha lite kul medan vi försöker blockera arbetet”, säger han i tidningen The Guardian.
Han ser därför inget fel i att bara dyka upp i parlamentet för att hämta ut lön och traktamenten. Möjligen är det litet besvärande är att en av partiets tidigare parlamentariker fått fängelse för fusk med EU-pengar och att två av de nuvarande ledamöterna har tvingats betala tillbaka närmare en halv miljon kronor var som de använt felaktigt.
UKIP består enligt den konservative premiärministern David Cameron – som pressas hårt av partiets framgångar – mestadels av ”galningar och smygrasister”. Farage säger dock att hans parti är emot rasism och antisemitism och därför inte kan tänka sig att samarbeta med franska Nationella fronten eller Sverigedemokraterna (!).
Men han har svårt att förklara varför man i sin partigrupp omger sig med partier och ledamöter som exempelvis vill skjuta illegala invandrare (Lega Nords grundare Umberto Bossi) eller som dömts för rasistiskt förtal (Morten Messerschmidt, Danska folkeparti).
Nigel Farage rycker på axlarna och säger att ”visst finns det sådana man inte vill bjuda hem till mamma på söndagste”.
Trots att det finns kritiska artiklar är bilden av UKIP i brittiska medier ett populistiskt parti som ”vågar säga vad folk tycker” och Nigel Farage är en slagkraftig och kul kille, en sådan man vill ta en öl med på puben.
UKIP tros till och med kunna bli största brittiska parti i Europavalet, även om Labour i de senaste mätningarna ser ut att förpassa det till andraplatsen. Precis som andra populistiska och högerextrema partier är siktet dock inte i första hand inställt på valet till det Europaparlament man föraktar.
Nej, målet är att få en vågmästarställning efter nästa brittiska parlamentsval i maj 2015.
Känns det igen?
Tommy Svensson, Tankesmedjan Tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
