Vad Viktor Orbán menar med en ”icke-liberal demokrati på nationell grund” framgår av den lista av länder han ser som föredömen eller framgångsrika nationer.
När EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker hälsade på Ungerns regeringschef Viktor Orbán vid toppmötet i Riga i förra veckan var det med ett glatt ”Hej, diktatorn”.
Var han full, var det en politisk markering eller ett skämt?
Juncker har varit med länge, känner alla och är helt enkelt en cool typ, förklarade en presstalesman. Förresten svarade Orbán luxemburgaren ”Hej, Storhertigen”. Inget att hänga upp sig på, således. Litet kul gnabb, grabbar emellan. Och den ”uppsluppne” Juncker skojade ju lika friskt med alla.
Eftersom vi i Sverige enligt regeringen inte längre talar om diktaturer finns inte heller någon diktator. Så Stefan Löfven skulle aldrig kunna vara lika rättfram som Juncker. Men frågan är om man inte åtminstone kan kalla Viktor Orbán för icke-demokrat. Han har själv förklarat att han inte tror på ”den liberala demokratin” som hela EU-samarbetet vilar på. I stället ska nationalism vara vägledande.
Vad han menar med en ”icke-liberal demokrati på nationell grund” framgår av den lista av länder han ser som föredömen eller framgångsrika nationer. Där återfinns Ryssland, Turkiet, Indien, Singapore och Kina.
Han pratar inte bara, han levererar. Sedan han tillträdde som premiärminister 2010 har han målmedvetet styrt landet i auktoritär riktning: Begränsat yttrandefriheten, rättssäkerheten och undertryckt oppositionen. Han har viftat bort eller glidit undan kritik från EU, OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa), USA och människorättsorganisationer.
Den senaste kontroversen handlade om att återinföra dödsstraff, vilket är förbjudet inom EU.
Viktor Orbán är den ryske presidenten Vladimir Putins bästa vän i EU. Han kallas ”Lill-Putin” av goda skäl. Ungern står visserligen bakom sanktionerna mot Ryssland, men Orbán säger samtidigt att han inte tror på dem.
Den ungerske ledaren ser inget problem med att vara kvar i EU samtidigt som han öppet går emot de värderingar som samarbetet bygger på. Det tycks ju funka. Han är en i gänget på toppmötena och hans parti är med i samma grupp som de tyska kristdemokraterna och de svenska moderaterna. Samtidigt kan han flirta med Putin och få ett förmånligt gaskontrakt som tack. Men hade hans land ansökt om medlemskap i dag hade det med säkerhet blivit nej.
Stor uppmärksamhet har riktats mot de många högerextrema nationalistpartier som stormat fram under de senaste åren. Det är berättigat. De inte bara förgiftar samhällena utan är också ute efter att söndra EU. I det avseendet är de också allierade med Putins Ryssland.
Men frågan är om det inte är ännu farligare när nationalister och auktoritära politiker befinner sig mitt i EU:s maktcentrum. Den ansedda forskaren med högerextremism som specialitet Cas Mudde har skrivit: ”Viktor Orbán är värd mer för Ryssland än alla högerextrema partier tillsammans”.
Kanske får han sällskap. I söndags valdes den ärkekonservative och nationalistiske Andrzej Duda till Polens president på ett budskap som påminner om Orbáns. Vad ska Juncker säga till honom?
Tommy Svensson, frilansskribent
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
