Tillsammans med Storbritannien försöker den svenska regeringen stoppa EU-kommissionens kommande förslag om kvotering. Sverige tillhör numera bakåtsträvarna i Europa, skriver Tommy Svensson, Arbetarrörelsens Tankesmedja.
Jämställdhet har alltsedan vi gick med i EU varit en viktig profilfråga för Sverige. Det borde det vara nu också. Särskilt som den stridbara feministen Birgitta Ohlsson (FP) är EU-minister.
“Vår svenska feministiska röst måste bli starkare i ett Europa – som trots att feminismen föddes här – tappat mycket av förändringstempot på jämställdhetsfronten.” sa Ohlsson i ett tal så sent som förra året:
EU har alltså tappat tempo när det gäller jämställdheten, enligt EU-ministern. Borde vi då inte öka farten?
En som vill göra det är EU-kommissionären Vivane Reding. Om en månad räknar hon med att lägga fram ett förslag om tvingande regler om jämställdheten i de stora bolagens styrelser. 2020 ska inget kön vara representerat med mindre än 40 procent av ledamöterna.
Bakgrunden till detta radikala kliv är att utvecklingen går fram med myrsteg. Knappt 14 procent av styrelseledamöterna är kvinnor. Ökningstakten är 0,6 procent per år.
Viviane Reding säger att hon egentligen inte gillar kvotering. Men hon gillar resultat. Och försöken att på frivillig väg få in fler kvinnor har misslyckats. Därför vill hon att företag med fler än 250 anställda ska tvingas att till år 2020 ha en jämnare könsfördelning i sina styrelser. Vilka straff som ska utdelas för dem som inte följer reglerna får medlemsländerna bestämma.
Flera EU-länder har redan börjat förbereda sig för liknande regler, bland andra Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna och Spanien, enligt nättidningen Euractive. I en del länder omfattas endast statliga företag, till exempel i Danmark, Finland, Grekland, Österrike och Slovenien.
Det är således ingen främmande lagstiftning som kommissionären vill introducera på EU-nivå. Ändå kämpar Storbritannien och Sverige emot.
Ett skäl är naturligtvis att de borgerliga regeringarna i dessa länder inte gillar kvotering, vare sig det beslutas i det egna landet eller i EU. Men huvudskälet sägs vara att EU inte ska lägga sig i en fråga som bäst beslutas på nationell nivå.
Det argumentet bemöter Viviane Reding i det utkast till förslag som läckt ut. Hon påpekar att frågan om ökad jämställdhet definitivt är en fråga för EU, både enligt fördraget, den sociala rättighetsstadgan och den jämställdhetsplan som antagits.
Hon framhåller vidare att eftersom det rör de stora bolagen som oftast arbetar över gränserna är det motiverat att ha gemensamma regler inom hela EU. Därför följer förslaget EU:s så kallade subsidiaritetsprincip som säger att beslut ska fattas på den lägsta lämpliga nivå.
För kommissionären Viviane Reding – som i praktiken förefaller vara en mer övertygad feminist är EU-minister Birgitta Ohlsson – återstår att ta den slutliga matchen inom kommissionen.
Åtskilliga av hennes ledamöter är emot förslaget. Hur är det med vår svenska kommissionär Cecilia Malmström?
Därefter ska beslutet fattas av de 27 medlemsländerna i ministerrådet. Det är bara att hoppas alla majoriteten inte är lika bakåtsträvande som den svenska regeringen.
Tommy Svensson, Arbetarrörelsens Tankesmedja
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
