Bara för att ett extremt parti blir stort och får väljare från olika håll omvandlas det inte med nödvändighet till ett parti bland andra. Bruna fläckar tvättas inte bort lätt.
801 178 svenskar röstade på Sverigedemokraterna i årets riksdagsval. De flesta av dem är som folk är mest. Varken knäppskallar eller hatiska rasister.
Konstigt vore det annars. Nära en miljon svenskar är inte järnrörsaktivister.
Men betyder upptäckten att Sverigedemokraternas väljare i huvudsak är ”normala” människor också att partiet ska betraktas som ”normaliserat”?
I så fall är det viktigare vilka som röstar på partiet än vilken politik och vilka värderingar dessa väljare har röstat på.
Det låter så – till exempel hos ledarredaktionen på Svenska Dagbladet. Så här skriver tidningen om att de nya SD-väljarna i huvudsak är före detta moderater: ” väljarna kliver in och normaliserar partiet inifrån” (19/11).
Bakgrunden är en rapport från Timbro och Demoskop som visar att drygt hälften av SD:s väljare numera kallar sig liberaler, socialliberaler eller konservativa (DN 18/11). På något vis ska dessa nya väljare tränga ut de gamla nationalisterna eller vad de nu är och göra partiet mer politiskt anständigt – och mer socialt acceptabelt.
Nu är plötsligt Sverigedemokraternas väljare inte längre bara lantisar, arbetslösa, sjukskrivna och arga unga LO-killar, utan även vanliga Medelsvensson och till och med sådana som är finare än så. Detta nya Sverigedemokraterna med så många borgerligt sinnade människor kan det väl inte vara så farligt?
Onekligen är det ironiskt att Jimmie Åkesson och hans parti som lade upp hela sin valrörelse på att värva socialdemokrater på röda orter, i stället fick ett par hundratusen moderater i sin famn. Förmodligen sådana som inte ville öppna sina hjärtan.
Så kan det gå.
Frågan är om detta är ett hot mot de borgerliga partierna eller en möjlighet för dem. Ett ”normaliserat” Sverigedemokraterna har goda förutsättningar att inte bara behålla de nyvunna borgerliga sympatisörerna utan också locka ännu fler. Det borde vara en mardröm för allianspartierna.
Å andra sidan finns nog förhoppningen hos en del av borgerligheten att Sverigedemokraterna kan bli ett etablerat stödparti som Dansk Folkeparti i Danmark eller rent av regeringspartner som Fremskrittspartiet i Norge.
Visst, det är inte omöjligt. Men håller grundtanken att den förändrade väljarbasen också leder till ett reformerat parti?
Bara för att ett extremt parti blir stort och får väljare från olika håll omvandlas det inte med nödvändighet till ett parti bland andra. Bruna fläckar tvättas inte bort lätt.
I Europa finns flera främlingsfientliga partier som fått större stöd än Sverigedemokraterna utan att de övergett sitt i grunden rasistiska budskap, möjligen förklätt det lite bättre.
Snarare triggas de av framgången. Eller får hybris och faller samman av inre konvulsioner.
Tommy Svensson, tankesmedjan Tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
