Med fyra veckor till valet ser Stefan Löfven ut att göra en Helle Thorning-Schmidt. Att göra partiets sämsta val någonsin – och vinna.
Man behöver inte springa i mål lika suveränt som Usain Bolt. Man kan snubbla, vingla till, tappa fart, men ändå segra. Det vet varenda löpare – och varje politiker.
Med fyra veckor till valet ser Stefan Löfven ut att göra en Helle Thorning-Schmidt. Att göra partiets sämsta val någonsin – och vinna.
Valstatistiken säger att Socialdemokraterna är dåliga spurtare. I vartenda val sedan 1994 har partiet tappat runt tre procentenheter i valrörelsens slutskede. Därför säger till och med de egna valstrategerna att Socialdemokraterna måste ha ”fallhöjd” i opinionsmätningarna när vi går in i de sista avgörande veckorna.
Det har man inte nu. Målet om minst 35 procent av rösterna nådde man i maj, i SCB:s mätning. Med runt 30 procent i de senaste undersökningarna är fallhöjden redan förbrukad och mer därtill. Ändå kan man vinna valet och regeringsmakten. Och det är varken konstigt eller ovanligt.
I det danska valet för tre år sedan fick Socialdemokraterna sitt lägsta stöd någonsin. Men 24,8 procent räckte för att partiledaren Helle Thorning-Schmidt skulle bryta ett tioårigt borgerligt styre. Danmark fick en socialdemokratiskt ledd koalitionsregering.
Mönstret har gått igen i flera europeiska val. Det är sällan etablerade partier vinner storstilade segrar numera. De gamla och stora partierna till vänster respektive till höger om mitten är inte så stora och starka längre.
Man snarare snubblar sig till makten. Flera socialdemokratiska partiledare har gjort som Helle Thorning-Schmidt.
I det österrikiska valet för ett år sedan fick socialdemokraterna SPÖ under partiledare Werner Faymann sitt sämsta resultat under hela efterkrigstiden med 27,1 procent av rösterna. Men det gjorde också ärkerivalen, det borgerliga ÖVP. Efter målfoto kunde Faymann fortsätta som förbundskansler i en stor koalition.
De tjeckiska socialdemokraterna (CSSD) fick i valet 2013 sitt lägsta stöd sedan befrielsen från kommunismen. Men det gick ännu sämre för de regerande högerpartierna. Så med 20 procent av rösterna kunde socialdemokraterna efter månader av förhandlingar bilda en koalitionsregering med (den omstridde) partiledaren Bohuslav Sobotka som premiärminister.
I samtliga fall är det främlingsfientliga eller populistiska politiker som trasslat till det för de etablerade partierna. Det som hänt i Sverige, särskilt efter EU-valet, är att vi också fallit in i det europeiska mönstret med ett alltmer vildvuxet och vidsträckt politiskt landskap.
Det gör att det kommande valet inte liknar något annat. Det är inte säkert att gamla sanningar håller. Varför skulle inte Socialdemokraterna kunna bryta trenden och gå fram under de sista veckorna före valet?
I de flesta val har man mött väljarna som regeringsparti, vilket kanske förklarar varför man inte riktigt orkat hålla ställningarna. Efter åtta år i opposition har man ett helt annat läge inför upploppet.
Kanske vinner den som varken sneglar åt sidan eller blickar bakåt.
Tommy Svensson, Tankesmedjan Tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
