Det finns en öppning för Stefan Löfven och hans regering i EU – nu måste han våga ta chansen till förändring och sluta fega.
Så har Stefan Löfven avverkat sitt första EU-toppmöte i Bryssel. Det blev inte som vår nye statsminister hade tänkt sig.
Riksdagens EU-nämnd förbjöd honom att föra fram regeringens mer ambitiösa klimatpolitik. I stället fick han företräda den borgerliga alliansens gamla linje.
Löfven var nöjd ändå. När han halv två på natten till fredagen presenterade uppgörelsen talade han om ett ”historiskt beslut”. Schabblet i EU-nämnden hade han skakat av sig.
“Man får inte allt i förhandlingar”, sade den tidigare Metallbasen lugnt, och redde ut alla detaljer i beslutet inför journalisterna. Han verkade trivas i hetluften.
Viktigast är att EU nu har en gemensam ståndpunkt inför det stora klimatmötet i Paris nästa år. Utsläppen av växthusgaser ska minska med 40 procent till 2030.
Men för att få säga ja till uppgörelsen var Stefan Löfven tvungen att mitt i natten fråga EU-nämnden en gång till. De borgerliga partierna kunde sträcka sig till att lägga ner sina röster, medan Sverigedemokraterna sade ja.
Det reser förstås frågan hur regeringen i fortsättningen ska kunna föra en ”engagerad och konstruktiv politik i EU”, som Löfven talar om. Med EU-nämnden som överrock verkar det bli svårt. Det grundläggande problemet är förstås att regeringen är i minoritet. Regeringen måste därför sköta förarbetet bättre än man gjorde i det här fallet.
Samtidigt tyder det kaotiska mötet i onsdags på att just EU-nämnden inte kommit så bra ut när riksdagens skarpaste hjärnor fördelats på de olika utskotten. Vad sägs om Sverigedemokraten Johnny Skalins motivering när han anslöt sig till alliansens förslag? ”Om vi försöker påverka EU, så kommer EU att försöka påverka oss”. Bäst är alltså att vara tyst.
Även den jordnära centerpartisten Eskil Erlandsson förirrade sig om ett ”smalare men vassare EU”. Men när ska EU vara vasst, om inte i klimatpolitiken?
Ändå tror jag det finns en öppning för Stefan Löfven och hans regering i EU. Det beror – håll i er nu – på den nya EU-kommissionen som tillträder i veckan.
Den politiska sammansättningen är densamma och en del individer är tvivelaktiga, men den nye ordföranden Jean-Claude Juncker har mycket högre ambitioner än den avgående José Manuel Barroso. Och den politik han sökt stöd för passar en socialdemokratiskt ledd regering bättre.
Ta till exempel det nya investeringsprogrammet på 2,7 biljoner kronor som ska balanser upp den rigida åtstramningspolitiken. Eller Junckers besked om att utstationeringsdirektivet ska ses över och att ”social dumpning inte har någon plats i EU”.
Dessutom tror jag att socialdemokratisk Europapolitik bäst utvecklas i regeringsställning. Man kommer in i ett politiskt flöde och har ett helt regeringskanslis alla resurser.
I opposition har partiet varit ängsligt så fort man formulerat sig om Europa. Som att dansa twist, för att ta en bild från Klas Östergren. Man vrider och vänder, fram och tillbaka, upp och ner, men rör sig inte ur fläcken.
Så ta chansen, Stefan Löfven. Fega inte, även om det blir en och annan snyting från EU-nämnden. EU-scenen är din.
Tommy Svensson, Tankesmedjan Tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
