Sverige bör betrakta flyktingsituationen som en allvarlig kris med initiala kostnader men med möjligheter till stora framtidsinvesteringar, skriver Torsten Kjellgren, utredare Tankesmedjan tiden.
En stor invandring har under flera decennier byggt Sverige starkare.
Den har förbättrat vår demografiska situation, skapat arbetstillfällen, stärkt våra diplomatiska relationer samt berikat vår kultur. De många människor, som har flytt för sina liv och tagit sig till Sverige den senaste tiden, skapar en möjlighet till stora framtidsinvesteringar för samhället.
Enligt Migrationsverkets beräkningar kommer kostnaderna för migration och integration uppgå till 60 miljarder kronor för nästa år. Detta är naturligtvis mycket pengar, men inte i förhållande till statens föreslagna totala utgifter för 2016 på 933,9 miljarder kronor.
Flyktingmottagandet innebär inte några astronomiska summor – det är något vi bör klara av. Men pengarna måste tas från rätt ställe.
Vårt bistånd utgör en framgångsmodell i världen. Varje år gör vi stora insatser för världens fattigaste länder inom områden som hälsa, utbildning och jämställdhet.
Om vi skär ned på detta innebär det att fundamental hjälp till nödställda upphör. Färre människor kommer få mat för dagen, färre barn kommer få gå i skolan, färre sjuka kommer få sina mediciner.
Att ställa dessa konsekvenser i ett dikotomt förhållande mot flyktingmottagandet och påstå att pengarna inte räcker till både och, är inte bara orimligt – det är direkt inhumant och osolidariskt.
Det är en trångsynt och egoistisk föreställning som Sverigedemokraterna tillämpar.
Sanningen är att det ena inte utesluter det andra. Vi kan bekämpa fattigdom i världens minst bemedlade länder och hjälpa flyktingar i närområdet kring Syrien, samtidigt som vi står för ett generöst flyktingmottagande på hemmaplan.
Sverige har en av världens lägsta statsskulder. De statliga utgiftstaken ligger inom spannet 28–29 procent av BNP, att jämföra med drygt 33 procent innan millennieskiftet. Regeringen har dessutom satt mycket stora marginaler till utgiftstaket för de kommande åren: 200 miljarder kronor.
Med andra ord har vi goda möjligheter att låna pengar till att investera för framtiden – utan att det behöver hota vår finansiella stabilitet.
Nationalekonomen John Maynard Keynes slog fast att när ekonomin går in i ett krisläge måste staten öka sina utgifter och stå för breda samhällsinvesteringar. På så vis skapas jobb, ekonomin tar fart med en ökad efterfrågan, och samhället byggs starkare på lång sikt.
Vi har stora behov av investeringar i Sverige. Bostadsbristen är hög på många håll i landet, och arbetslösheten har bitit sig fast på en hög nivå.
Kriget i Syrien har skapat den största humanitära krisen sedan andra världskriget. Med tanke på Sveriges gynnsamma sits, är det nu dags att låna pengar – och investera dem där de gör stor nytta för framtiden.
Sverige tar emot flest flyktingar per capita i EU – något som vi skall vara stolta över och som kommer ge eko i framtiden. När väl kriget är slut i Syrien, kommer Sverige ha ett unikt förtroendekapital i landet och närområdet.
Våra diplomatiska förbindelser och handelsutbyten kommer kunna stärkas kraftigt. Vi kommer bli ihågkomna som ett solidariskt land som stod upp för våra medmänniskor när omständigheterna krävde det. Om det sker på biståndets bekostnad går tyvärr en del av det förlorat.
Torsten Kjellgren, statsvetare och utredare på Tankesmedjan tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
