Jag tyckte en gång i tiden att en utmärkelse från facket var en av de finaste utmärkelserna man kunde få. Nu tvivlar jag.
Jag har alltid tänkt att det är fint att vinna ett pris. Även om jag inte är någon tävlingsmänniska och snarare tycker deltagandet är det viktiga, har det ändå funnits en del utmärkelser och priser som jag tyckt var extra hedersamma.
Men jag börjar tvivla.
Det här med att EU fick fredspriset till exempel. Samtidigt som människor som flytt krig förlorade sina liv i sina försök att ta sig in i det stängda fortet Europa.
Eller att Fredrik Reinfeldt utsågs till hedersambassadör av TCO, centralorganisation för 14 fackförbund.
Precis så.
I motiveringen menar man att Fredrik Reinfeldt har stått upp för den svenska partsmodellen. Den som bygger på att arbetsgivare och arbetstagare förhandlar om villkoren på arbetsmarknaden. Man säger i ett uttalande att ”Reinfeldt höll tillbaka de krafter som ville försämra arbetsrätten”.
Förlåt. Men är det här ett skämt? Har Sveriges förra statsminister fått pris för att hans kompisar ville göra det ännu värre för oss?
Och har han inte försämrat förhandlingsläget för den ena parten – för den part som TCO representerar?
När han trots upprepad kritik från bland annat EU-kommissionen, fortsatt göra det möjligt för arbetsgivare att stapla visstidsanställningar på varandra. Både facket och vi som befinner oss på arbetsmarknaden vet att en osäker anställning gör oss svagare. Vi som är osäkert anställda ställer sällan samma krav på varken villkor eller löner, eftersom vi vet att den som bråkar kan få gå. Vi är också i lägre grad fackligt anslutna, eftersom vi aldrig vet hur länge vi får stanna på arbetsplatsen.
När han sett till att gång på gång försämra villkoren för de som står utanför arbetsmarknaden. Våra kollegor som just nu är sjuka eller saknar anställning. När han ställer oss mot varandra. Säger att det ska löna sig att arbeta och sänker ersättningen. Vi som befinner oss på arbetsmarknaden, vet om att socialförsäkringssystem som gör att hyran och räkningarna går att betala även när du blir sjuk eller arbetslös, är garanten för att förhindra lönedumpning.
När han genom skattesänkningar för de som har mest, sett till att för första gången på mycket länge, ökat inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor. De pengarna hade i stället kunnat användas till att höja lönerna i de kvinnodominerade yrkena, om han hade velat. Gett barnmorskor, förskolelärare och sjuksköterskor en chans till rimliga löner och trygga pensioner.
Man kan säga att man värnar partsmodellen. Men när man gång på gång försämrar vårt förhandlingsläge, betyder de orden inget alls.
Jag tyckte en gång i tiden att en utmärkelse från facket var en av de finaste utmärkelserna man kunde få.
Nu tvivlar jag.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
