Fler än någonsin dör när de flyr för sina liv över Medelhavet. Men trots att de är människor med namn och drömmar blir det bara små notiser när de går drunkningsdöden till mötes.
Det är inte mer än en notis. En bekant till mig delar den korta texten på Facebook och frågar efter deras namn och deras drömmar. Ingen svarar. Ingen här vet. Och det blir inga fler notiser om de som dog i veckan.
Antalet människor som drunknat när de flytt över Medelhavet fortsätter öka. Jag läser hur det i år har omkommit 30 gånger fler människor i år jämfört med samma tid förra året. 30 gånger fler. Efter veckans olycka är det över 900 människor som dött. Bara sedan årsskiftet. Som alla hade ett namn och drömmar som vi aldrig får veta.
BBC skriver om hur Läkare utan Gränser (MSF) förklarar den vidriga statistiken med att hjälpinsatserna längs med de europeiska kusterna är färre i år, jämfört med förra året. Samtidigt som antalet människor som flyr krig och konflikter fortsätter att öka. EU-länderna säger sig inte längre ha råd att rädda människors liv.
Sedan tidigare finns Läkare utan gränser i både Grekland och Italien. I flera år har de jobbat med att ge flyktingar både medicinsk och psykologisk behandling i överfulla mottagningsläger. Flera gånger beskriver man hur man försökt lämna över det ansvaret till lokala myndigheter, men att det misslyckats.
Nu när hjälpinsatserna ute på haven också minskat, och fler människor dör, kommer man från och med maj, ha en egen räddningsbåt för att rädda liv.
I debatten inför Läkare utan gränsers snart startade räddningsbåt har regeringen i Storbritannien sagt att sådana hjälpinsatser ”bara kommer öka människosmuggling”. Som om det var de akuta hjälpinsatserna som fick människor att fly sitt hem. Inte kriget. Inte fattigdomen. Inte Europas tystnad.
Det har länge blåst kalla och hårda vindar över Europa. Jag tänker att jag är stolt över att tillhöra en yrkeskår fortsätter att påminna om människovärdet. Trots att det i debatten gång på gång görs försök att glömma bort att människor är människor. Som fortsätter stå upp för människors rätt till liv och till hälsa. Som fortsätter berätta om verkligheten. Som ibland lyckas slå igenom bruset, med ett namn och med berättelsen om en dröm.
Men jag tänker, att det ändå är sorgligt. Att det är en ideell organisation som är de som räddar människors liv. Medan de med egentlig makt över situationen, kan prata om kostnader och kvoter, och helt slippa ansvaret.
Läkare utan gränsers generaldirektör Arjan Hehenkamp säger det kanske mest självklara: Att Europa vänder ryggen åt en av de största humanitära katastroferna i vår tid, kommer inte få katastrofen att försvinna. Utan snarare accelerera.
Torun Carrfors, skribent och sjuksköterska
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
