Sjuka människor kan inte välja att ”konsumera” vård eller inte. Sjuka människor är vårt samhällsansvar. Privata företag i vården ger inte en sund konkurrens.
De som släppte marknaden fri för privata företag i vården berättar alltid att det är för mig som arbetar i vården och mina patienters skull. De pratar om att vården behöver sund konkurrens.
Det finns många invändningar mot att vinstutdelningar i vården skulle gynna patienterna. Det är klart att det blir problem när man vill tjäna pengar på att människor är sjuka. Ibland läser vi om hur vinstmaximeringskrav leder till att personalen inte räcker till och de gamla som behöver vård snarare vanvårdas.
Andra gånger skrivs det hur näst intill friska patienter kallas till upprepade läkarbesök. För att det är antalet patienter som träffar läkare som ger mest pengar. Vinster i vården verkar onekligen leda till att vi slutar ge vård efter behov. Snarare vård när det lönar sig som mest.
Men det är något annat i sagan om den konkurrensutsatta vården som klingar falskt. De berättas ofta att det är en möjlighet för mig som vårdanställd att höja min lön. Genom fler så kallade aktörer, ska jag som anställd få ett bättre förhandlingsläge. Ju fler privata företag i vården, desto bättre löner, säger man och ler mot oss underbetalda vårdanställda.
Det är kanske sant. Att jag har lyckats höja min lön, genom att ofta byta arbetsgivare. Jag har försökt förhandla vid varje ny intervju. Jag är fortfarande (efter fem olika anställningar) inte uppe i de 25 000 kronor som nyutexaminerade sjuksköterskor kräver. Men ändå. Några av mina kollegor som stannat kvar lite längre tjänar ibland tusen kronor mindre än jag.
Men jag ställer mig frågande till om det är så man ansvarsfullt driver ett landsting. Jag förstår att ni försöker få mig att tro att marknadsteori fungerar överallt. Ni berättar historier om att företag som gör schysta skor och marknadsför dem bra, säljer fler skor. De kan använda sitt överskott till att höja löner, eller anställa fler, eller investera i en ny maskin, eller vad de nu finner lämpligt. Ett bra företag lönar sig och går med vinst. Ett dåligt går i konkurs.
Men sjuka människor är inte skor. Sjuka människor kan inte välja att ”konsumera” vård eller inte. Jag kan ofta välja om jag vill köpa ett par skor. Sjuka människor är vårt samhällsansvar. Vi bekostar det gemensamt med skattepengar.
Och jag undrar om ni på allvar förstår, vad som händer med kompetensen när undersköterskor, sjuksköterskor och barnmorskor lämnar sina arbetsplatser efter ett år eller två, för att höja sina löner? Om tanken ibland slår er, hur det blir för patienter som hamnar på vårdavdelningen där personalen ständigt är nyinskolad?
Det är orimligt att använda våra pengar till att skapa konkurrens, och mena att det är ett sätt att höja kvinnors löner. Om man nu vill göra något för mina kollegor och patienters skull, har man som landstingspolitiker alla möjligheter i världen att skapa utrymme i budget för lönesatsningar. För samma pengar kan man skapa förutsättningar för att behålla kompetens och rimliga löner.
Men då behöver man också berätta en snyfthistoria om hur riskkapitalisterna inte längre fick göra vinst på människors behov av vård och omsorg.
Torun Carrfors, sjuksköterska och frilansskribent
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
