Det är samma struktur som ger män rätt att i grupp våldta en ensam kvinna, som får en pojkvän att tvinga till sig sex och som får killar i skolan att ropa hora.
Likt många andra följde jag nyhetsrapporteringen om den 23-åriga indiska kvinnan som i december förra året blev våldtagen av flera män och som sedan avled till följd av skadorna.
Våldtäkten fick ganska snabbt stort utrymme i utländska medier, och dagligen rapporterades det från gatorna i Indien där kvinnor demonstrerade för rätten till sin egen kropp. De ställde krav på förändrad lagstiftning och på att poliser skulle börja ta kvinnors berättelser på allvar.
Samtidigt som jag grät, slog mitt hjärta stolta slag över den modiga kvinnorörelse som fick en hel värld att uttrycka avsky inför både mäns våld mot kvinnor och över hur samhället ständigt brister i ansvar.
I flera artiklar som jag läste presenterades fakta från TT, som de i sin tur inhämtat från indiska myndigheter. Bland annat stod det att bara var tionde våldtäkt som sker i Indien anmäls till polis. Samma faktaruta berättade också att endast 26 procent av de anmälda våldtäkterna ledde till en fällande dom. Tonen i många av texterna var att läget för kvinnor var katastrof i Indien.
Jag slog upp motsvarande siffror för Sverige. Enligt den senaste statistiken från NTU (Nationella trygghetsundersökningen, 2011) är det endast var femte våldtäkt som polisanmäls i Sverige. Och av de anmälda fallen leder endast en fjärdedel till åtal, berättar Brå (Brottsförebyggande rådet). Läget är katastrof, världen över.
Jag vill att vi ska prata om våld mot kvinnor. Om hur våldet drabbar enskilda personer. Hur det slår våra liv i spillror och hur det ibland, direkt eller indirekt leder till vår död. Jag vill att vi ska prata om hur det känns när samhället letar orsaker hos och skuldbelägger offren. Om vad som sker när fokus flyttas från brottet, till klädsel, opassande beteende eller alkoholkonsumtion hos den utsatta.
Jag vill prata om hur alla kvinnor drabbas, även de av oss som inte är direkt utsatta. För det ständiga hotet om våld, begränsar och förlamar. Håller oss hemma och får oss att tystna.
Jag vill att vi ska säga. Att det är samma struktur, som gör att män gruppvåldtar, både i Indien och i Sundbyberg. Men också att det är samma struktur som ger män rätt att i grupp våldta en ensam kvinna, som får en pojkvän att tvinga till sig sex och en rättssal att ifrågasätta om en tjej verkligen kan bli våldtagen om hon tidigare frivilligt legat med gärningsmannen.
Samma struktur som får killar i skolan att ropa hora, som får poliser att strunta i att ta kvinnors berättelser på allvar och gör att män tar sig rätten att ha sex med kvinnor, trots att de är försatta i hjälplöst tillstånd. Det är samma struktur, som får kvinnor att ta en omväg hem, att tystna när slaget kommer och som gör att kvinnor låter bli att anmäla. I Sverige och i Indien.
Men mest av allt vill jag att vi ska säga. Det får faktiskt räcka nu.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
