När vi nu har ett innovationsråd borde det finnas möjligheter att minska den skriande okunnigheten om att staten kan spela en roll för ett lands innovationsnivå.
Man kan inte beställa jobb och innovationer från ett rum på Rosenbad. Det får man bara genom färre regleringar och lägre skatter, brukar det sägas. Med den sortens tramsiga liberala ryggmärgsreflexer avfärdas den rödgröna regeringens nyinrättade innovationsråd.
Sådana kommentarer blundar också för att något måste göras åt riskkapitalisternas ovilja att ta risker och att storföretagen hellre lägger pengarna på hög eller delar ut dem till aktieägarna än att investera i nya produkter eller tjänster.
Det var inte den omskrivne Steve Jobs eller någon av hans medarbetare på Apple som hittade på att man kan förflytta sig på displayen på sin mobiltelefon med fingret. Det var det amerikanska försvaret som kom på finessen.
Många av den digitala revolutionens landvinningar som internet, mikrochips, GPS, röstaktivering och litiumbatterier har ursprungligen tagits fram via försvarsforskning. Det här avslöjar den brittiska ekonomiprofessorn Mariana Mazzucato i boken The Entrepreneurial State. Hon visar också att det inte sällan är så att där företagsamheten tvekar, handlar staten.
Pentagon behövde ett telefonsystem vid sidan av det ordinarie via kabel och tråd, så att det gick att ringa varandra även om USA skulle utsatts för ett kärnvapenanfall. Försvaret kontaktade IBM och AT&T om att utveckla ett sådant system, men företagen avböjde, eftersom nya telefoner skulle konkurrera med de gamla systemen som de tillverkade. Så Pentagon själv fick ta fram de första mobiltelefonerna.
Mariana Mazzucato beskriver inte bara historia. På ett av de mest innovativa nya forskningsområdena, molekylärmedicin, är det därför staten som satsar, för bolagen säger att det kostar för mycket. Ändå saknas inte pengar. De stora börsföretagen samlar miljarder på hög utan att investera, men gör stora utdelningar. I USA har börsföretagens vinster nått en all time high, medan investeringarna stagnerar, i strid med vad marknadsekonomin mest aningslösa företrädare brukar förfäkta.
Men riskkapitalet har väl pengar att satsa i ett tidigt skede? Knappast. Inom bioteknik, nanoteknik och internet dök det privata riskkapitalet upp först 15-20 år efter att den offentliga sektorns forskningsfonder gjort jobbet.
Dessvärre har också det svenska statliga riskkapitalet via till exempel Vinnova fram till nu visat sig vara ganska uddlöst. Kritik mot detta framkom vid innovationsrådets första sammanträde. Men nu vill regeringen Löfven snabbutreda hur man ska komma över de brister som funnits.
Det är lättköpt att i dag avfärda det nyfödda och späda innovationsrådet som verkningslös symbolpolitik. Men i och med att rådet nu finns borde det också finnas möjligheter att minska den skriande okunnigheten om att staten kan spela en roll för ett lands innovationsnivå. Varför inte inbjuda Mariana Mazzucato till en föreläsning till Stockholm?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
