Våra skattepengar ska inte gå till att dumpa taxichaufförernas löner. De ska gå till till god kvalitet och schysta villkor för de som utför tjänsten, skriver utredaren Emil Burman.
I går genomfördes den senaste i en rad uppmärksammade taxidemonstrationer i Stockholm. Anledningen till att både åkare och förare nu gör gemensam sak är prispressen i landstingets upphandling av färdtjänst.
En upphandling värderad till över 1,3 miljarder, som vanns av Taxi 020 och Taxi Kurir som la ett bud som innebär att landstinget betalar 54 procent under den normala taxan som en privatresenär betalar. Taxijättarna som gör affären och sätter priset drabbas i det här fallet aldrig själva av det låga priset.
Men för att förstå taxiförarnas vrede måste en först förstå hur taxibranschen är uppbyggd. Taxi 020 och Taxi Kurir äger taxiväxlarna och alltså inga egna bilar. De har kontrakt med åkare som i sin tur äger en eller flera taxibilar. Åkarna betalar en fast summa om minst 8 838 kronor per månad och bil för att få vara anslutna till taxiväxeln. Det är åkarna som i sin tur som anställer förare som kör bilarna.
Då taxijättarna 020 och Kurir tjänar majoriteten av sina pengar på dessa fasta avgifter bygger deras affärsidé på att få ut så många bilar som möjligt på gatorna. Överetableringen är själva affärsidén.
I bilarna sitter däremot förarna som har en rent provisionsbaserad lön, ofta i åkerier som saknar kollektivavtal. För dem innebär överetableringen färre körningar och mer oavlönad tid bakom ratten.
När Stockholms läns landsting upphandlar färdtjänst med 46 procent i rabatt är det från förarnas provision den rabatten dras. De styrande politikerna ställer varken krav på lön, semester, pension eller försäkringar. Taxi 020 och Kurir tar ingen risk så länge bilarna rullar på gatan.
Resultatet blir extremt långa arbetsdagar med usel timlön. Uppåt 12 timmar är snarare regel än undantag. Få andra samhällsgrupper skulle acceptera att jobba under sådana villkor. Därför är det inte förvånade att taxiförarna protesterar.
Det finns dock enkla politiska lösningar på problemet. Steg ett är att riva upp nuvarande avtal och teckna ett nytt där våra skattepengar inte används för att dumpa löner och i stället fokuserar på god kvalitet och schysta villkor för de som utför tjänsten.
Förbjud provisionslön i färdtjänsten. Vi har i dag striktare regler för att transportera 3,5 ton gödsel än för att köra människor som oftast är sjuka och sköra. Procentlön och ackord är direkt olämpligt i trafiken. Att vi i dag har det som standard för de som kör samhällets mest utsatta är inget annat än en skandal.
Med en fast lön får förarna bättre arbetsmiljö, mindre stress samt att brukarna får den service de förtjänar. Det är nu hög tid att den moderatledda majoriteten i Stockholms läns landsting överger prestigen och river upp avtalet. Vi kommer aldrig acceptera att skattepengar går till att dumpa svenska löner.
Inför krav på kollektivavtal vid samhällsbetalda resor. Kollektivavtalskrav är ett testat och fungerande sätt att garantera konkurrensneutrala upphandlingar. När vi köper tjänster för våra gemensamma tillgångar måste vi också vara säkra på att de utförs av människor med schysta löner, försäkringar och pensionsvillkor. Något annat är oanständigt!
Taxibranschen är i akut behov av förändring och reglering. Regler som är anpassade till världen runtomkring oss och som sätter kunder, förare och seriösa företag före ideologiskt styrda upphandlingar.
Emil Burman, utredare Svenska Transportarbetareförbundet
Så här fungerar färdtjänstavtalet:
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
