Rekommendationer mot narkotikan bör ha stöd i forskning, inte magkänsla, skriver Johan Svensson i en replik på artikeln “Så kan vi minska gängkriminaliteten”.
Det är kul att se Jessica Vikberg hos lobbyorganisationen RNS röra sig med andra förslag än de hon presenterade tidigare i år. Då menade hon att personer som någon gång testat ett illegalt rusmedel skulle få pass och körkort indragna, obligatorisk anmälan till socialtjänsten och att icke evidensstödda program som Krogar Mot Knark skulle implementeras i hela landet. “Inga åtgärder är för tuffa för att nå det målet”, proklamerade hon stolt i kampen för att bryta kopplingen mellan narkotikan och gängkriminalitet.
Vikberg menar att narkotikan är avgörande för gängkriminaliteten. RNS-lobbyisten Staffan Hübinette håller dock inte med henne i sin nyligen publicerade debattartikel hos Svd debatt. Han menar att en minskad narkotikamarknad inte skulle påverka gängvåldet och att vi “chansar” genom att experimentera oss fram inom narkotikapolitiken.
RNS har i årtionden kämpat mot livräddande åtgärder inom sjukvården
Jag håller med Vikberg om att narkotikan är en drivkraft hos gängkriminella. De har kunnat växa sig urstarka i ett Sverige där andelen brukare vuxit drastiskt sedan konsumtionsförbudet 1988. Att kriminalisera all hantering av narkotika och ge gängen monopol på försäljningen ser vi resultatet av nu. Gängbrottslighet är priset vi betalar. Inget land i världen har lyckats stoppa narkotikahandeln.
Att polisens omorganisation bidragit till att minska upptäcktsrisken för ringa-, normal och grövre grad av narkotikabrott stämmer inte. Statistik visar att anmälda och lagförda stagnerade under ett par år efter omorganisationen, för att sedan kraftigt öka. En utveckling där svenska narkotikaforskare uttryckt stor oro.
Vikberg lyfter vikten av saklig information och “desinformationen på nätet”. RNS har i årtionden kämpat mot livräddande åtgärder inom sjukvården, substitutionsbehandling och lobbat för åtgärder som i bästa fall saknar stöd i forskning. De har därför länge mött hård kritik från svenska narkotikaforskare och kriminologer. För den som vill veta mer rekommenderar jag journalisten Johan Wickléns bok “Vi ger oss aldrig”, där han detaljerat går igenom föreningens problematiska historia.
Att i dagens situation prata om drogers farlighet, manliga förebilder och vikten av total drogfrihet kan verka naivt. Inte utan anledning. Vikberg erkände själv sin brist på kunskap inom narkotikaområdet i Loungepodden tidigare i år. Det är heller inte förvånande att Vikberg vill återupprätta narkotikapolisen då Lennart Karlsson, ordförande hos Svenska Narkotikapolisföreningen, tidigare satt i styrelsen hos RNS.
RNS bör fråga sig huruvida deras rekommendationer finner stöd i forskning. Inte magkänsla. Jag vill se en modern narkotikapolitik med fokus på kunskap, skademinskning, omsorg och mänskliga rättigheter. Vi bör snarast utvärdera effekterna av narkotikastrafflagen och se till att Sverige tar sina första stapplande steg in i en omvärld som inte blint tror på förbud, straff och ökad stigmatisering.
Johan Svensson, medlem hos Föreningen Tryggare Ruspolitik
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
