Istället spär regeringen på misstron mot myndigheter och tjänstemän.
Under 1960- och 1970-talet steg kvinnors deltagande på arbetsmarknaden kraftigt. På ett par decennier gick över en halv miljon kvinnor ut i arbete.
En helt otrolig utveckling, som ofta förklaras av en hög efterfrågan på arbetskraft, tillsammans med reformer som avskaffandet av sambeskattningen och införandet av föräldraförsäkringen. De förklaringarna är inte fel, men en viktig del av kvinnors inträde på arbetsmarknaden kom också från gott myndighetsarbete.
Aktiveringsinspektörer
I ungefär två decennier från mitten av 1960-talet hade Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) anställda som jobbade för att informera kvinnor om möjligheterna att komma ut i arbete. De kallades för aktiveringsinspektörer och deras arbete gick ut på att genom möten och hembesök ”aktivera” hemmafruar och få dem ut på arbetsmarknaden. Forskaren Åsa Lundqvist har skrivit en bok som visar att AMS hade en betydande roll i kvinnors inträde på arbetsmarknaden.
Det kan mycket väl vara något att inspireras av i dag, när allt fler lever i utanförskap och står mycket långt från arbetsmarknaden.
Och det finns fler exempel på när svenska myndigheter varit en viktig kraft i en positiv samhällsutveckling.
Under pandemin gjorde allmänhetens tilltro till Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen att Sverige var ett av mycket få länder som slapp omfattande nedstängningar. I den nya dokumentären Dialogpolisen skildras polisens viktiga arbete för att skydda demokratin. Eller ta bara de allra största delarna av den offentliga välfärden, som med allt mindre resurser fortsätter leverera vård, omsorg och utbildning till Sveriges medborgare.
Ändå späder folkvalda politiker på misstron mot vad myndigheter och dess tjänstemän kan åstadkomma. Ofta yttras kritiken i form av klassiska argument som att marknaden och privata aktörer ska göra det bättre och kostnadseffektivare. Vi får se om det fortsätter vara ett vanligt argument även efter Försäkringskassans granskning som visar att alla större assistansbolag har kopplingar till organiserad brottslighet.
Misstro mot personal
Indirekt ökar också regeringen risken för misstro mot myndigheterna bland allmänheten. Med nedskärningar i myndigheternas budgetar – vilket tvingat fram personalneddragningar på Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och senast i dagarna på Universitets- och högskolerådet – får myndigheterna allt svårare att uppfylla sitt uppdrag.
Mest allvarlig är ändå den misstro som riktas direkt mot myndighetsanställd personal. Den syns i regeringens lönepolicy på regeringskansliet, med fallet Marie som blev uppsagd på Energimyndigheten efter att ha deltagit i en klimatdemonstration, eller genom förslagen om anmälningsplikt för välfärdspersonal.
När Sverige nu står för många stora utmaningar är den misstron ytterst allvarlig. Välfärden behöver stärkas, människor måste komma ut i arbete, den civila beredskapen förbättras och de ekonomiska klyftorna minskas. Myndigheter och de offentligt anställda spelar en central roll i att Sverige klarar utmaningarna. Men då måste de ges förutsättningar och förtroende för att genomföra sitt arbete.
Vilgot Österlund
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
