ledare Sverigedemokraterna tycks nu etablera sig som landets näst största parti på Moderaternas bekostnad. Moderaternas tapp borde uppfattas som en minst lika stor förändring som Socialdemokraternas fortsatta kräftgång i opinionen.
Två partier kan andas ut efter SCB:s stora partisympatimätning för november. Ett av dem är Socialdemokraterna. Partiet tappar inte lika mycket som i andra mätningar. 26,3 procent är visserligen det sämsta resultatet någonsin i SCB:s mätningar. Men hade någon egentligen räknat med något annat?
Jämfört med andra mätningar på senare tid ligger man ändå förhållandevis nära sitt valresultat från 2018. Dessutom behåller man positionen som landets största parti, med omkring 4 procentenheters marginal.
Det andra partiet som man andas ut (typ) är Liberalerna, som trots ett unikt dåligt resultat på 4,1 procent ändå tar sig över spärren till riksdagen. I de flesta andra mätningar har partiet legat under den, med ganska bred marginal också, och kritiken mot nya partiledaren Nyamko Sabuni har blivit hårdare för varje mätning. Med detta sagt finns det förstås inget skäl att glädjas över ett så dåligt resultat som 4,1 procent.
SD:s framgångar handlar om att de säger sig ha bot på samhällets problem, men deras lösning handlar bara om att peka ut en skyldig, inte att lösa själva problemet.
Den stora förändringen sett över tid är ändå att Sverigedemokraterna nu tycks etablera sig som landets näst största parti på Moderaternas bekostnad.
Om man ska vara ärlig borde det av alla uppfattas som en minst lika stor förändring som Socialdemokraternas fortsatta kräftgång i opinionen. I valet 2010 var Moderaterna bara tiondelar från att bli landets största parti, med 30,06 procent av rösterna. Bara 6 tiondels procent från Socialdemokraterna. Reinfeldts stora projekt var på väg att lyckas. Men Nya Moderaterna tog sig aldrig över mållinjen, och just nu finns det inget som tyder på att de någonsin kommer att göra det heller.
De senaste årens försök att matcha Sverigedemokraterna och bli mer restriktiva i invandringspolitiken och hårdare i kriminalpolitiken har helt enkelt gått i baklås. Istället för att utmana om SD:s väljare har man bekräftat deras världsbild, och drivit ännu fler i famnen på yttersta högern.
Nu går Moderaterna upp något, men det är uppenbart att man inte längre är den drivande kraften på högersidan. Det är Åkesson som håller i taktpinnen.
Värt att notera är också att analysen av Moderaternas utveckling skulle lik gärna kunna handla om Kristdemokraterna. Efter Ebba-hypen tidigare i år, då partiet svävade högt över 10 procent i alla mätningar, är kraschlandningen ett faktum. Partiet tappar över 6 procentenheter och får 6,6 procent. Vi har sett liknande tendenser några gånger tidigare på senare år i de mindre borgerliga partierna. En plötsligt populär partiledare syns och hörs överallt, framställs som borgerlighetens hopp. Men uppgången saknar saklig grund och raset blir alltid lika plötsligt.
Även Ebba Bush Thor har försökt stöpa om sitt parti till ett SD-light, fast i deras fall går det nästan inte att tala om en light-version – och den enda bestående effekten tycks vara att SD ökar ytterligare.
För det som ännu är landets största parti – Socialdemokraterna – måste mätningen, och alla tendenser i de senaste årens mätningar, vara ett minst lika stort huvudbry. När partiet stramade åt flyktingpolitiken på hösten 2015 hoppades man kunna häva nedgången, och stoppa SD:s uppgång. Det lyckades tillfälligt. Därefter har partiledningen gång på gång markerat att den restriktiva invandringspolitiken ska bestå.
Men det hjälper inte.
Samma sak här: det bekräftar SD:s världsbild. Ger dem rätt i problembeskrivningen.
Inte för att Sverige kan ha obegränsad invandring. Inte för att en rättsstat för ett ögonblick kan strunta i kriminalitet och organiserad brottslighet. Men hur skulle ett parti kunna bli bäst i klassen på de frågorna, när det finns ett parti som alltid är redo att på ett helt orealistiskt sätt tiodubbla budet till väljarna.
Socialdemokraterna måste bli bäst på sina kärnfrågor. Välfärden. Ekonomin. Sysselsättningen. Ja, faktiskt något så högtravande som jämlikheten. Och att bli bäst på något handlar om bara om att vinna debatten. SD:s framgångar handlar om att de säger sig ha bot på samhällets problem, men deras lösning handlar bara om att peka ut en skyldig, inte att lösa själva problemet.
Socialdemokraterna måste kunna lösa problemen i samhället. Det är en bra början.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
