Tröttsamt snack om politisk idealism

Feminism, antirasism och miljöfrågor är i allra högsta grad realpolitik.

Det är så förutsägbart att man storknar. Eftersom Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ vinner i opinionen just nu, på bekostnad av mer traditionella politiska krafter utmed höger- och vänsterskalan, talas det om att vi står inför ett ”känsloval”. Om ”idealismen” som plötsligt styr hur människor röstar.

Den analysen tar inte feminismen, antirasismen och miljöfrågorna på allvar. Indelningen i ”hårda” och ”mjuka” frågor – lika felaktig som tröttsam – gör sig påmind igen. Ekonomi och arbetsmarknad = riktig politik. Mänskliga rättigheter och hållbar utveckling = krimskrams.

Det tankesättet är även orättvist mot väljarna. Deras ärliga upplevelse av samhället, som styr hur de röstar, reduceras till en livsstilsmarkör. Som om folk är antirasister, feminister och miljökämpar som en schyst accessoar. Som om de bara unnar sig sådana ställningstaganden.

Att flest kvinnor och unga röstar grönt och rosa bidrar säkerligen till snacket om känslor och idealism. Normen i det politiska samtalet är fortfarande en vit, äldre, heterosexuell man. Han anses vara rationell i sina val medan alla andra människors politiska bedömningar förminskas.

Well, have I got news for you. Att bekämpa rasismen, sexismen och klimathotet handlar om ekonomi och arbetsmarknad. När människor diskrimineras och förtrycks – och när miljöförstöringen får fortsätta – hotar det hela vårt samhälle. För att både människor och natur slits ut.

Som den amerikanska rättviseteoretikern Iris Marion Young för länge sedan har konstaterat: Rättvisa uppnås inte bara genom fördelning av materiella resurser. Lika viktigt är att människor är fria att delta i det offentliga samtalet. Så länge vissa människor förtrycks och domineras av andra kommer utfallet av fördelningen att vara orättvist.

Det märks inte minst i hur sexismen präglar vårt samhälle. Varannan kvinna i Sverige får fattigpension. Det är en följd av att könen ses som varandras motsatser samtidigt som det påstått manliga värderas högre än det påstått kvinnliga. Kvinnor får lägre löner och sämre arbetsvillkor – samt förväntas ta ansvar för det obetalda arbetet i hemmet. Kom inte och påstå att feminism inte har med ekonomi och arbetsmarknad att göra.

Människor vaknade inte plötsligt en dag och var mer känslomässiga eller idealistiska i sin syn på politik. Det som hände var att de etablerade partierna inte tog feminismen, antirasismen och miljöfrågorna på allvar – och att många väljare därför vänder sig till andra politiska krafter med en annan prioriteringsordning.

Om den traditionella högern och vänstern missar viktiga politiska perspektiv får de helt enkelt finna sig i att bli omsprungna av nya politiska krafter. Av det kan de lära sig läxan att mänskliga rättigheter och hållbar utveckling i allra högsta grad är realpolitik – även i väljarnas ögon.