Trump – den sista dödsryckningen

Den feministiska vågen i USA fött fram en motvikt. Förhoppningsvis är det den sista dödsryckningen för kvinnohatet.

Vilka roller finns egentligen öppna för kvinnor i offentligheten? Frågan aktualiseras i det presidentval som just nu pågår och där Hillary Clinton nästa vecka kan bli USA:s första kvinnliga president. Kampanjen har valt att fokusera på hennes kompetens och erfarenhet. Få andra vägar fanns egentligen öppna för henne.

Dels för att det är sant. 25 år i offentligenheten som presidenthustru, senator och utrikesminister. Dels för att det är en väg som en kvinna måste välja för att inte bli undansopad som okunnig och inte tillräckligt tuff för att klara av att ha hand om kärnvapenknappen.

Clinton beskrivs som den »duktiga flickan« – en Hermionie Granger som alltid är mest påläst, alltid kan detaljerna utantill. Även de misstag hon begått, exempelvis som att sätta upp den privata e-postservern som nu jagar henne in på presidentvalets upplopp – beskrivs som gjort ur försiktighet, ur en önskan att vara väl förberedd. Låter det som en berättelse ur din skolklass? Killarna tar ut svängarna och ser om det bär, och tjejerna måste förbereda sig minutiöst för att anses värda att ställa upp i samma tävling.

När John McCain kastade in en rookie som vicepresidentkandidat i Sarah Palin 2008 skrattade världen åt hennes okunnighet. Det är en damned-if-you-do-damned-if-you-don’t som drabbar Clinton. I stället för att välja henne är alltså dryga 40 procent av amerikanerna beredda att rösta på Donald Trump. Vad säger det om vår uppfattning om manligt och kvinnligt? Hur långt är vissa beredda att gå för att undvika att en kvinna ska styra deras land?

Samtidigt har det faktum att den ena slutkandidaten är en kvinna påverkat vad valdebatten handlar om. Vem hade till exempel trott att en republikansk kandidat, därtill en högerpopulist av Trumps kaliber, skulle presentera en plan för föräldraledighet? Visserligen en dålig sådan, med sex veckors betald ledighet och enbart för mamman, men i alla fall.

Könsaspekten har varit närvarande i valet på många andra sätt. Trumps sexistiska uttalanden höll först på att sänka honom helt. När han konfronteras med dessa bjuder han in kvinnor som anklagat sin motståndares make för sexuella trakasserier. Samtidigt sänder utredningen kring den demokratiska kongressledamoten Anthony Weiners sex-sms till minderåriga just nu chockvågor in i Clintonkampanjen.

Kampen för jämställdhet i USA har gått in i en ny fas de senaste två decennierna – kändisar kommer ut som feminister på löpande band är ett tecken på att ordet har avdramatiserats. Dagens unga har helt andra värderingar än sina föräldrar på området och det är svårt att se annat än att utvecklingen är här för att stanna. Samtidigt har den också fött fram en motvikt, förhoppningsvis den sista dödsryckningen för kvinnohatet. Men vem vågar vara helt säker innan sluträkningen är klar?

Om Clinton vinner kommer barn födda på 2000-talet i USA att ha växt upp med två presidenter som inte varit vita män – något som skiljer dem från de 43 personer som tidigare innehaft posten.

Hon kommer att vara en fantastisk förebild för alla de små skolflickor som i dag lär sig att de måste läsa på dubbelt så bra som pojkarna för att räknas. Utan att ta ifrån dem det – eftersom det såklart finns andra poänger med att ha alla rätt på proven – föder det också en längtan efter en dag när kvinnliga ledare inte måste vara perfekta. När Hermionie Granger också vågar freestyla och chansa lite. För att hon kan lita på att hon kan lyckas i alla fall.