Maja Dahl i en krönika om mediernas svåra förhållande till en populist som Donald Trump.
Mediedansen kring det här årets amerikanska val är dramatisk och på många sätt motsägelsefull. Å ena sidan menar Trump att han har media mot sig och å andra sidan har hans kampanj till stor del förlitat sig på att mediebevakningen i sig ska räcka för att ta Trump till Vita huset. Kampanjstrategin sätter även media i en position som är nästan omöjlig att hantera.
Trumps kampanj har byggts på att han är kandidaten som inte tillhör etablissemanget. Han är den som kommer utifrån och säger sanningar som ingen annan vågar säga. Enligt honom är media etablissemanget och deras arbete en del av det som är problemet med USA. De är en del av det systemet som är riggat mot honom.
Berättelsen om de korrupta medierna är en kampanjstrategi som Trump behärskar på ett mycket obehagligt sätt. Genom att i tal på sina möten lyfta rena lögner, till exempel helt felaktig brottsstatistik, och sedan säga att media aldrig skulle erkänna att statistiken som riktig, ställer han redaktionerna inför omöjliga val. Antingen säger de emot Trump och redovisar korrekta siffror och spelar in i hans bild om att de förtiger sanningen, eller så låter de hans lögner stå oemotsagda. Vad de än gör vinner Trump.
Något som paradoxalt nog också blir till Trumps fördel är hur pass många medier som gått ut och öppet stöttar Hillary Clinton. I skrivande stund har 415 tidningar gått ut med att de stöttar henne, endast 8 stöttar Trump. Vilken påverkan så kallade media endorsement har är svårt att säga, men att tidningar på sina ledarsidor går ut och tydligt förklarar att de stödjer en kandidat och varför de gör det, kan i alla fall när det gäller lokaltidningar med nära relation till sina läsare ge den stöttade kandidaten en fördel. Det här valet ger det kandidaten som säger sig ha media mot sig vatten på sin kvarn.
En annan aspekt som kan vägas in är mediebevakningen av de båda kandidaterna. En undersökning som Washington Post gjorde i september där de jämförde åtta större medier, visade att Trumps namn förekom dubbelt så ofta i artiklarna som Clintons.
Frågan om media är partiska måste också ses utifrån hur läsaren uppfattar artiklarna. Alexander Theodoridis, doktor i statsvetenskap som forskar på väljarbeteenden och kopplingen mellan jaget och partisympatier, visar i sin forskning att väljare i USA identifierar sig på ett starkare plan med partiet de röstar på. Väljarna ser dessutom kritiska artiklar om det egna partiets kandidater som mer orättvisa än granskningar av det andra. Granskning av Trump ses alltså av Trump-sympatisörer som orättvis, eller för att använda ord som Trump själv använder – media motarbetar honom aktivt
Trump har alltså en del argument som för hans supportrar talar för hans tes. Samtidigt kan man vända och se det hela från ett annat perspektiv. Clinton som har ett problem med att hon anses vara etablissemangskandidaten, kanske inte riktigt gynnas av att 415 tidningar öppet gått ut och stöttat henne. Trump omskrivs dubbelt så ofta som Clinton och är på många sätt helt agendasättande. Med andra ord är att det som stärker Trumps berättelse ett större problem för Clinton. Kanske är det inte media som är riggat mot Trump. Kanske är det som egentligen är riggat, det patriarkala system vi lever i där en kvinna kan ha 30 års mer erfarenhet än en man och fortfarande inte vara det självklara valet till jobbet.
Maja Dahl är kommunikationsansvarig på Arena idé och följer just nu valet på plats i USA.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
