debatt Trumps fredsplan för konflikten Israel-Palestina är varken rättvis eller hållbar. Den riskerar tvärtom att allvarligt förvärra konflikten, skriver Thomas Hammarberg.
Konflikten Israel-Palestina har lamslagit världssamfundet i dryga 70 år. Otaliga försök har gjorts att förhandla fram en lösning. Men avståndet mellan parterna har bara vuxit och våldsutbrotten blivit allt fler.
Vi som följt denna tragiska utveckling och sett alla dess mänskliga offer har sedan länge kommit till slutsatsen att parterna själva inte skulle kunna bryta den negativa spiralen. Det krävdes ett kraftfullt internationellt engagemang för att tvinga fram en rättvis och hållbar lösning.
Det är den tanken som president Trump nu presenterar som sin. Problemet är att hans ultimativa krav varken är rättvisa eller hållbara. De riskerar tvärtom att förvärra konflikten, och det allvarligt.
Hans plan är totalt ensidig till den ena partens favör. I långa stycken är den en direkt kopia på de förslag som tidigare rests av den israeliska premiärministern Netanyahu.
Redan innan planen var utarbetad beslöt Trump att kränka en internationell överenskommelse om Jerusalems status. Ungefär samtidigt inledde han en destruktiv kampanj mot UNRWA, FN:s biståndsorganisation för palestinska flyktingar.
Det som presenterats som en ”fredsplan” kan leda till raka motsatsen.
Efter palestinska protester inbjöds inga av deras företrädare till seriösa samtal om innehållet i den ”Århundradets överenskommelse” som skulle komma. De hade ingen möjlighet alls att påverka den plan som skulle reglera deras totala framtid.
Centrala delar av Västbanken inklusive de flesta av bosättningarna ska enligt planen nu annekteras av Israel. Den egna stat som utlovas palestinierna framstår vid närmare granskning som en mindre canton.Netanyahs egen beteckning har tidigare varit ”Stat-minus”. I Trumps version skulle denna lokala administration inte har beslutanderätt i väsentliga frågor, inklusive den egna säkerheten.
Erbjudandet om denna Stat-minus är dessutom tidsbegränsat. Har palestinierna inte accepterat det inom fyra år så tillfaller också de områdena Israel och utvecklingen av nya bosättningar kan återupptas.
Innehållet i planen är med andra ord inte ens i närheten av rättvisa. Detta underminerar förstås också dess hållbarhet.
Protesterna på den palestinska sidan har börjat och kommer med all sannolikhet att trappas upp. Stöd kommer att ges av en del arabiska grannländer, kanske mest på gatan.
Våld kan inte uteslutas. Det som presenterats som en ”fredsplan” kan leda till raka motsatsen.
Det är viktigt att de reaktioner som redan kommit från Förenta Nationerna och EU har varit så tydliga. De betonar att annekteringar på de ockuperade områdena inte kan godkännas, att bosättningarna alltjämt är illegala, att folkrätten måste respekteras och att en verklig tvåstatslösning är vad som måste eftersträvas.
Sverige måste självfallet inta en aktiv hållning i precis den riktningen. Det behövs tydliga budskap. Önskvärt vore att fler europeiska länder nu tog tillfället att erkänna staten Palestina.
Thomas Hammarberg, riksdagsledamot (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
