Hur blir den gemensamma borgerliga regeringsseglatsen? Två gånger tidigare har borgerliga regeringsperioder slutat i haverier, om kärnkraften, skatterna och Öresundsbron.
Det är uppenbart att Reinfeldt, Björklund, Olofsson och Hägglund velat lära av sina föregångares misstag. Man flyttade in i Rosenbad efter valet 2006 mycket bättre förberedda än tidigare och fast beslutna att förebygga möjliga konflikter.
En bild av detta gav DN häromdagen i ett reportage om att regeringen Reinfeldt har ett "inre kabinett". De fyra partiledarna möts en timma varje torsdagsmorgon för att lösa inre tvistigheter. Nu fanns det väl lite av valbroschyr över reportaget, där de fyra mysande och skrattande borgerliga partiledarna, fotograferade i ett varmt ljus, kontrasterades mot den röd-gröna oppositionen, som beskrevs som oerfaren att regera samman och ännu inte sagt hur formerna för det ska vara.
Visst är det sant att socialdemokraterna inte regerat i koalition med något annat parti sedan 50-talet. Men att socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet enats om 15 budgetar i rad är väl ändå värt ett MVG i samarbetsförmåga. Och innan dess fanns en period, när centern och socialdemokraterna tillsammans tog Sverige ur krisen, några år som huvudpersonerna efteråt talar varmt om, som vore det en förälskelse.
Så socialdemokraterna har väl inte så väldigt mycket lära, om det skulle bli aktuellt att bilda en koalition efter nästa val. Det är egentligen den borgerliga sidan, som måste upp till bevis, med tanke på sin historia av kriser och kaos.
Därför är det utmärkt att regeringens fyra partiledare möts varje torsdagsmorgon. Men ett samhällsreportage, som inte bara vill likna en valbroschyr, måste ju ställa frågan vad som hittills kommit ur detta kompromissmaskineri.
I DN nämns anhöriginvandringen. Men tidningen hoppar över den usla kompromissen om fastighetsskatten, som ingen borgerlig företrädare kan gå ut bland väljarna och slåss för.
Eller vårdnadsbidraget, som går på tvärs med regeringens övriga politik, att driva arbetslinjen och minska bidragsberoendet.
Inte heller frågar DN var Anders Borg finns i regeringens samordningsarbete. Viktigt, eftersom jag kan påminna mig åtminstone två fall i det förgångna, där svag budgetpolitik vägt tungt för att borgerliga regeringar mist väljarnas förtroende.
Ingen fara den här gången kan man ju säga, eftersom finansministerns kassakista flödar av pengar. Men hur ser det ut i morgon? Och ska Borg bara effektuera de utgifter som de fyra partiledarna – utan honom – enas om?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
