Natoansökan President Erdoğan fortsätter att ställa villkor för att godkänna svenskt och finskt medlemskap i Nato. Det är av yttersta vikt att detta inte utmynnar i en kompromiss. Erdoğans krav är orimliga. Det skriver Thomas Hammarberg, före detta kommissionär för mänskliga rättigheter i Europarådet.
Både den svenska och finska regeringen har diskuterat med regimen i Ankara. De har stöd från en rad av de 29 övriga medlemmarna inom Nato, särskilt från USA och Frankrike. Men den turkiska positionen tycks inte ha mjuknat. Erdoğan fortsätter att kräva eftergifter, särskilt från Sverige.
Men det finns inte något utrymme för svenska kompromisser. Den turkiska kravlistan är helt enkelt orimlig. Där finns inslag som strider mot principer om mänskliga rättigheter. Att Sverige skulle utlämna flyktingar som flytt från Turkiet kan inte ens diskuteras.
Det finns inte något utrymme för svenska kompromisser. Den turkiska kravlistan är helt enkelt orimlig.
Rättsväsendet i dagens Turkiet lever inte upp till en rimlig standard av objektivitet och oberoende. Det gäller hela rättskedjan med lagstiftning, processer i domstolar och frihetsberövanden. Normal samhällskritik och opposition har blivit allt svårare i dagens Turkiet. Det har lett till att flera journalister och politiska aktivister flytt landet, i vissa fall till Sverige.
Antalet journalister i turkiska fängelser är högre än i något annat land. En rad valda politiker har åtalats och tvingats lämna sina ämbeten. Personer som i korrekta val fått stöd som borgmästare har förhindrats av regeringen att tillträda det uppdraget. Principen om parlamentarisk immunitet har upphävts i flera fall och ledamöter har fängslats.
Internationellt har två fall av politiskt fängslande i Turkiet fått särskild uppmärksamhet: Osman Kavala, en respekterad aktivist för mänskliga rättigheter, och Selahattin Demirtas, tidigare partiledare för oppositionspartiet HDP, Folkens demokratiska parti. Deras fall har tagits upp av Europadomstolen för mänskliga rättigheter där beslutet i bägge fallen blev att de fängslade skulle friges utan dröjsmål. Åtalen mot dem var helt enkelt inte hållbara. Dessa domslut i Strasbourg har inte respekterats i Turkiet. Båda fångar är fortfarande inspärrade. Den hållningen till den respekterade domstolen utgör allvarliga kränkningar av Europarådets principer.
Kurder som kräver rättigheter för minoriteterna – ungefär som Erdoğan själv gjorde en tid – stämplas nu som terrorister och ”PKK”.
För närvarande pågår också en process i turkiska domstolar mot HDP, som är det näst största oppositionspartiet i parlamentet. Vad som hittills framkommit tyder på att avsikten är att förbjuda partiet och därmed också utestänga det helt från parlamentet och valet nästa år. Många medlemmar i det partiet är kurder och kurdernas rättigheter i det turkiska samhället har genom detta parti haft en aktiv röst. Erdoğan själv framträdde för ett antal år sedan som en försvarare för dessa rättigheter och vikten av respekt för alla minoritetsgrupper i landet, inklusive den stora kurdiska gruppen. Den ambitionen är sedan dess helt begravd. Nu utpekas många kurder utan urskiljning som terrorister.
EU-domstolens beslut att tidigare låta terrorstämpla partiet PKK används av den turkiska regimen som ett slagträ mot kurdiska grupper i såväl i Turkiet som utomlands. Detta oavsett dessa gruppers program och verksamhet. Kurder som kräver rättigheter för minoriteterna – ungefär som Erdoğan själv gjorde en tid – stämplas nu som terrorister och ”PKK”.
Men HDP har inte bannlysts av EU. Inte heller de kurdiska borgmästare som valdes men förvägrades utöva sitt uppdrag. Samma gäller den kurdiska grupp i nordöstra Syrien som – med visst militärt stöd från USA och råd och uppmuntran från Sverige – lyckades sätta stopp för terrororganisationen Islamska staten (IS) som vid den tiden försökte erövra nya territorier.
Att svenska regeringen nu skulle öppna för vapenleveranser till Turkiet för krig mot kurder i Syrien skulle nog inte ens våra mest entusiaster Nato-anhängare svälja.
Vissa uttalanden av Erdoğan tyder på att en ny turkisk inmarsch mot det kurddominerade självstyret i norra Syrien är under förberedande. Det kan vara ett skäl för att kravlistan mot Sverige/Finland också innehåller en protest mot våra länders tidigare beslut om ett vapenembargo mot Turkiet. Att svenska regeringen nu skulle öppna för vapenleveranser till Turkiet för krig mot kurder i Syrien skulle nog inte ens våra mest entusiaster Nato-anhängare svälja.
Förhoppningsvis finns även framgent ett brett stöd i Sverige för kurdernas mänskliga rättigheter. I det perspektivet finns ingen öppning för kompromiss med Erdoğans kravlista. Svenska företrädare har påpekat faktafel och direkta missförstånd i den listan. Men där måste gränsen dras. Det är inte Sveriges uppgift att nu lösa interna problem inom Nato-alliansen.
Klart måste också vara att Nato-medlemmar, till exempel USA eller Frankrike, som vill hitta en lösning för svenskt och finskt medlemskap, inte har fullmakt att utlova en förändring i vår hållning till den turkiska kravlistan. Mänskliga rättigheter är ingen bytesvara.
Thomas Hammarberg, före detta kommissionär för mänskliga rättigheter i Europarådet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
