Två månader efter det turkiska valet är vapenvilan avblåst och fredsprocessen har avstannat. Oppositionella trakasseras och journalister åtalas.
Jag tillhörde de som gjorde en hoppfull eftervalsanalys efter det turkiska valet den 7 juni. Det styrande AKP backade och vänsterpartiet HDP kom in i parlamentet.
Jag ville tro att valresultatet skulle respekteras i ett land som i alla fall i jämförelse med andra länder i Mellanöstern anses ha ett någorlunda demokratiskt system. Men jag hade fel. AKP:s eftervalspolitik har fört landet i krig och polariserat det så pass att kurder, aleviter och vänsterprogressiva krafter dagligen riskerar trakasserier, hot, lynchningar, tortyr och fängelse.
Det prokurdiska vänsterpartiet HDP har blivit en måltavla för president Recep Tayyip Erdogan och ultranationalisterna. HDP:s vallokaler drabbades av hundratals attacker innan valet. Efter valet gick president Erdogan till hårt angrepp mot HDP-ledaren Selahattin Demirtaş som kritiserat Turkiets hantering av Syrienkrisen. Åklagarmyndigheten i Diyarbakir inledde efter Erdogans attack en undersökning mot Demirtas för anklagelser om uppvigling. Om åtal inleds riskerar han 24 års fängelse. Flera lokalpolitiker har redan arresterats.
Två månader efter valet har vi ett Turkiet där vapenvilan är avblåst och fredsprocessen mellan turkiska regeringen och PKK har avstannat, där koalitionssamtalen med oppositionspartier raserat och där IS dödat trettiotals ungdomar i ett självmordsattentat mot ett kulturcenter. Ungdomarna var på väg till Kobane för att i solidaritet med folket där bidra till återuppbyggandet av staden.
Turkiet är ett land i kris och krig, ett Nato-land som har sökt stöd i Nato för sin linje.
Det är undantagstillstånd i många städer. Krigslagar har återinförts i Turkiets kurdiska regioner, men utan etik. PKK-gerillans döda kroppar skändas och poliser tar stolt bilder med döda kroppar.
Knappt en månad innan parlamentsvalet utökades den turkiska polisens befogenheter ytterligare samtidigt som demonstrationsrätten begränsades avsevärt. I dag utnyttjar polisen sina befogenheter till max. Flera människor, även barn, har dödats av turkisk polis, för påstått samröre med PKK. Oppositionella trakasseras och arresteras. Journalister åtalas för avslöjanden om turkiska regeringens stöd till IS.
Det här är ett resultat av AKP:s aggressiva krigspolitik. Nyval, som det med stor sannolikhet kommer att bli, är AKP:s enda chans till en egen majoritet. En koalitionsregering har inte varit ett alternativ. För en koalition kan innebära att gamla korruptionsanklagelser mot högt uppsatta inom AKP, och mot Erdogans son, återupptas.
HDP har, genom sin politik och sitt val av kandidater till parlamentet, visat att de speglar den kulturella, etniska, sexuella och religiösa mångfalden i Turkiet. Det är en viktig linje i dagens Mellanöstern, där religiös och etnisk tillhörighet har präglat utvecklingen och fört regionen i krig.
I Turkiet har AKP:s, och president Erdogans, politik lett till en ökad etnisk och religiös polarisering. De progressiva krafterna i Turkiet behöver internationellt stöd. Och Turkiets krigspolitik måste stoppas.
Helin Sahin, handläggare Palmecentret
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
