LEDARE Ship to Gaza kommer inte att kunna anlöpa den vackra stranden på Gazaremsan. Men vår solidaritet måste nå fram.
I måndags seglade Ship to Gaza från kajen nedför Islandsfallet i min hemstad Uppsala. segelbåten som döpts till Falestine följde Fyrisån ut till Mälaren, i tisdags var den i Stockholm. Båten ska följa de stora franska floderna och kanalerna mot Medelhavet och Gaza.
Ship to Gaza är lastad med mediciner, men framförallt med solidaritet. Det är en solidaritet som det palestinska folket behöver mer än någonsin.
Samma dag som Ship to Gaza lämnade sin kajplats i Uppsala var en sorgens dag i Gaza: enligt FN dödades minst 60 palestinier av israelisk militär. Åtta av dem var barn. Ytterligare 2 770 skadades, hälften av dem av skarpa skott. Unga, desperata människor som levt hela sina liv i utomhusfängelset Gaza. Som är flyktingar i fjärde, femte generationen.
Det är en solidaritet som faktiskt också bottnar i en solidaritet med Israel.
P1 Konflikt tecknar ett vackert porträtt av den svenska solidariteten med palestiniernas sak. Det är en solidaritet med grannar, klasskompisar, kollegor på jobbet: alla de palestinier som genom årtiondena fått skydd i Sverige.
- När Israel ockuperade Västbanken och Gaza 1967, i samband med Israels invasion av Libanon 1982.
- Under de senaste åren: bland flyktingarna från Syrien som kommit till Sverige finns många palestinier.
Det är en solidaritet som växer ur insikten om att Sverige delar palestiniernas behov av en värld som styrs av folkrätten. Utan respekt för internationella konventioner och ett starkt multilateralt samarbete skulle vi vara utlämnade till stormakters godtycke.
Det är en solidaritet som faktiskt också bottnar i en solidaritet med Israel. Många svenskar som delat gemenskapen på kibbutzer delar den israeliska fredsrörelsens övertygelse om att Israel bara kan existera i fred och trygghet om palestinierna också får leva i fred.
Långsiktig fred måste bygga på en tvåstatslösning. Gränserna från 1967 är utgångspunkten.
Det är en lösning som palestinierna stödjer sedan 1988, och som låg till grund för Oslo-avtalet 1993.
Idag undergrävs den dagligen av Israel. Av den brutala israeliska bosättningspolitiken, av murbygget på Västbanken, av den israeliska arméns övervåld mot civila vid vägspärrar och demonstrationer, av den inhumana, ohållbara isoleringen av Gaza.
Det är svårt att få syn på detta från Sverige. Ett chockerande exempel är hur Dagens Nyheters Nathan Shachar förvandlar förtvivlade Gazabor till verktyg för Hamas »propagandaframgång« och förminskar sorgemarschen till minne av Al Naqba, fördrivningen av palestinierna från den nybildade staten Israel i maj 1948, till försök att ”spoliera den israeliska festen”.
En fredlig, förhandlad lösning är enda möjligheten. Förutsättningen är två jämbördiga partners, och trovärdiga medlare. Sverige har konsekvent stått på förhandlingslösningens, på fredsprocessens sida.
Det var inte för tidigt av Margot Wallström och Sveriges regering att erkänna Palestina. Men det kan ha varit för sent.
USA har genom flytten av sin ambassad till östra, palestinska Jerusalem förvärrat krisen, både diplomatiskt och politiskt, och gjort sig omöjlig som medlare i en fredsprocess.
Samtidigt håller den pågående destruktiva polariseringen på att importeras till Sverige. Liberalerna och KD kräver att biståndet till den palestinska myndigheten ska dras in, Aftonbladet använder bosättarnas NGO Monitor som en källa bland andra. DN:s ledarsida jämställer frågan om nödvändigheten att förhandla om de palestinska flyktingarnas rätt att återvända hem, med bosättarnas folkrättsvidriga stöld av land.
Ship to Gaza kommer inte att kunna anlöpa den vackra stranden på Gazaremsan. Men vår solidaritet måste nå fram. Det är viktigare än någonsin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
